Ramfjord 110317-19
Vy från Ramfjord
En resa på 300 mil...
Bara tanken på att sitta så länge i bilen gjorde att ryggen kändes lite stel. Fast å andra sidan skulle det bli torskfiske från isen så ryggen fick lov att hålla käften och bara hänga med.
Så på tisdagmorgon startade jag färden mot norra Finland och efter lite kringelikrokar så fortsatte vi färden från Rovaniemi på onsdag morgon. Trots att vi hade en släpvagn att stuva utrustningen i så kändes det trångt. Mängden utrustning man ska ha med sig verkar bara att öka för varje år.
Jag minns att man förr i tiden (typ ett par decennier sedan) kunde få plats med fyra vuxna och packning i en vanlig personbil. Det var väldigt trångt i bilen förstås, men det gick vägen. Numera får jag knappt plats själv med packningen i en bil.
Bilarna har kanske krympt? Blivit trängre?
Nja...
Nu hade vi dock en släpvagn för packningen och Markus och jag hade hela det rymliga baksätet att sprida ut oss på i Joukos fina Mercedes. De förväntade ryggproblemen försvann in i den mjuka stoppningen i ryggstödet.
Behagligt.
På eftermiddagen var vi framme i Tromsö och installerade oss i en stuga på en campingplats i utkanten av staden. Stugorna på campingen var relativt nya, ljusa och fräscha och var utrustade med både badrum och ett litet kök.
Den skulle duga.
På kvällen åkte vi till Ramfjorden för att spana på isläget och för att försöka hitta en parkeringsplats i närheten av fiskeplatsen.
Det var inte lätt.
Att parkera efter den norra sidan av fjorden var uteslutet. Det fanns inga parkeringsplatser och höjdskillnaden mellan vägen och isen var ordentlig. Det skulle bli jobbigt att ta sig upp från isen efter en fiskedag.
Den södra stranden såg bättre ut. Höjdskillnaden var inte alls lika stor och det fanns p-fickor lite här och var. Men lösningen kom i form av att vi fick parkera vårt ekipage på en privat gård.
Trevliga människor!
Vid gryningen på torsdag morgon promenerade vi ut på isen släpande på pulkor fyllda med fiskeutrustning. Som tur var så hade vi varit smarta nog att införskaffa isbroddar i en affär kvällen innan. Utan dem hade vi nog fått det tufft. Våt blankis i kombination med hård vind är obra. Trots att prislappen på broddarna antydde att de hade handtillverkats av noggrant utvalda och sällsynta och därför väldigt dyrbara material så kändes det ändå som att vi hade gjort ett fynd när vi köpte dem.
Annars hade vi nog slagit oss fördärvade på isen. Så pass halkigt var det.
Men allt är dyrt i Norge...
På måfå styrde vi ut stegen mot mitten av den bara en kilometer breda fjorden.
Från början var fisket segt. Det enda vi fick var några småtorskar, men då brorsan Veikko, som har fiskat i Ramfjorden tidigare, trodde sig veta att fisken skulle komma igång först efter 9-tiden så envisades vi och stod kvar och pimplade.
Den första torsken
Mitt nyinköpta ekolod visade faktiskt pirkarna för oss alla fyra i djupet (ca 60 meter) fast vi stod ganska långt ifrån varandra.
Jag kunde faktiskt se lekandet som jag hade skarvat ihop monotafsen till huvudlinan med.
På nästan 60 meter. I saltvatten.
Vilket lod!
Då solen började titta fram mellan bergen längs in i fjorden blev det bättre fart på fisken.
Ekolodet började teckna både stora stim av småfisk och en hel del kraftigare ekon som rörde sig närmare botten. De stora stimmen var nog sill och de större ekon torsk. Emellanåt fick vi upp torsk som spydde upp småsillar som levde fortfarande.
Fränt!
En dyktur under isen i Ramfjorden
Vi testade olika sätt att rigga. Pirk med upphängarflugor, makkar, häcklor och balanspirkar. Men det enda som torsken verkligen ville ha var den anrika finländska universalpirken Valio i silver i 11 och 14,5 cm längd riggad med en kraftig 3-krok med en bit lysslang på krokskaftet.
Valio var så överlägsen att vi slutade testa andra beten.
Det behövdes helt enkelt inte.
Ismetespön för gäddfiske ihop med en Ambassadeur 7000 laddad med flätlina fungerade ypperligt att pimpla torsk med.
En slukad Valio!
Fast vi fick en hel del fisk så uteblev den förväntade huggruschen. Vid tolvslaget började det bli glest mellan nappen. Trots försiktiga förslag om reträtt så tvingade jag de andra att följa med på en upptäcktsfärd längre ut i fjorden. Några av de första hålen gav bara enstaka småtorskar, men sedan såg det plötsligt ut så här i pimpelhålen (N 69º32.857´E19º10.983´).
Tvärstopp
Efter lite sågande med issågen så kom torsken upp. Fisk upp till 5 kilo får plats i ett 150 mm borrhål. Det bästa sättet att få hålen stora nog är att borra tre hål i en triangelform, såga av isen mellan hålen och lyfta upp isklumpen med ett huggkrok.
Då solen gick bakom fjälltopparna kom fisken verkligen igång. På ekolodskärmen kunde man tydligt avläsa att fisken betedde sig mer agressivt än på dagen. Vissa gånger kunde man se hur ett fiskeko reste sig brant från botten mot pirken och i samma sekund som ekon mötte varandra kände man hugget i spöet.
Riktigt roligt!
Firrarna var dock inte speciellt stora, men dagens största torsk vägde dock 8 kilo.
Med andra ord en riktigt fin fisk.
Drillning
På fredagmorgon var vi ute ändå tidigare och fortsatte fisket på samma plats. Vi behövde faktiskt aldrig flytta på oss under hela fiskedagen. Man kan kanske inte riktigt påstå att fisken var bra på hugget, men det kom ändå upp någon fisk emellanåt i ett jämnt flöde.
Plötsligt stod Veikko där med ett plågat min och ett ordentligt böjt spö. Han fick ta emot en mängd gliringar om felkrokade småtorskar och för veka armar, men då fisken äntligen kom upp i hålet såg vi på hans min att fisken var stor.
Riktigt stor.
Pimpeltorsk på 14,3 kg
Lite torskaction!
Något senare såg jag på ekolodet hur en fisk tog efter pirken på uppvevning. Plötsligt försvann ekot för pirken och ersattes av ett kraftigt svart streck.
?
En sekund senare förstod jag att det måste vara en fisk som har huggit på pirken och drog till med ett rejält mothugg.
Fisken följde inte med på mothugget utan rusade istället iväg.
Stortorsk!
En lite annorlunda drillningsfilm
En fin torsk
Torsken vägde ganska exakt 10 kg.
Vilken fisk!
Trots att vi fick bra med fisk så var torsken försiktiga. Jag provade vid två tillfällen att fiska med pirken fastknuten direkt på flätlinan utan att ha monofiltafs.
Huggen blev direkt färre. Då jag knöt tillbaka tafsen började jag åter få fisk.
Helt otroligt.
Torsk?
Jodå - torsk för fulla pimpelhålet!
Torsken är faktiskt inte så lättlurad som man skulle kunna tro. Väldigt många av firrarna snurrade länge kring pirken utan att hugga. Vid ett flertal tillfällen kunde de följa med pirken i 25 meter upp från botten utan att hugga.
De är nog ändå inte dummare än andra fiskar.
Inte alls.
Det visade de på fredag. Trots att vi såg mängder med fisk i ekolodet blev resultatet tämligen skralt.
Det gick bara inte att lura dem.
Kanske nästa gång?
110322
Lasse
