Bielite 110304-05
Snacka om vacker natur!
Man önskar nästan att man hade ett matsmältningssystem som renen och att man kunde stanna kvar och leva på att knapra i sig kvistar och lavar.
Och bara beundra utsikten.
Fast den här gången såg vi inte just nåt mycket av utsikten.
Det var laken i Bielite (N 64º54.675´E15º30.169´) vi hade ställt siktet på.
Då vi kom fram på fredagkvällen var det redan mörkt ute och det blåste rejält. Som tur var så låg temperaturen på bara några minusgrader, men i blåsten blev det ändå ganska hurvigt.
Men lakarna var definitivt hemma.
Det dröjde inte länge mellan huggen. Fastän de flesta av firrarna var små hanar, så är det så att man ändå på något sätt håller upp kroppstemperaturen bättre då det nappar emellanåt.
Riktigt kul.
Lars lyckades faktiskt dra upp två lakar på dryga 3,5 kilo och var värst den första kvällen.
Senare då klockan började vara kring 9 på kvällen förvärrades vädret ytterligare.
Det började snöa. Snön smälte av värmen i ansiktet och kylfaktorn översteg direkt gränsvärdet för vad man vill stå ut med.
Man ville bara in i stugvärmen.
Usch.
På lördagen tog vi oss ut på isen något tidigare i förhoppningen att jag skulle kunna filma lakar under isen.
Tyvärr så verkar lakarna komma igång först efter att det blivit mörkt. Dessutom skyggade de för ljus så filmandet gick inte speciellt bra.
Man kan dock få en liten uppfattning om betet och fisketekniken. Lakafisket är inte speciellt svårt.
Det svåra är att få en stor lake. Det får man enklast genom att ha tur.
Eller genom att vara väldigt envis och att sitta där i beckmörkret och dra upp en mängd fisk. Till slut sitter det på en fisk som matchar in på rekordlistan.
Men det kan dröja ett tag.
Lördagkvällen bjöd på väldiga mängder smålakar och en något finare lake på 3,7 kilo som Mats lyckades lura upp.
Bielite by night
Det är fascinerande hur mycket lake det finns i Bielite. Märkligt att en näringsfattig fjällsjö kan hysa så stor mängd rovfisk. Det måste finnas gott om mat för dem därnere.
Det kanske finns mysisräka i sjön?
Någon i gänget trodde sig veta att fiskerättsägarna har försökt decimera lakebeståndet i sjön. Det kan faktiskt förklara det enorma antalet smålakar.
?
Jag förstår att någon tycker att det verkar som en motstridig påstående.
Men tyvärr...
Resultatet av decimeringsfisket brukar vara att man fiskar upp en mängd större lakar. De stora exemplaren lever på att äta småfisk.
Börjar det ringa en klocka?
Genom att ta bort de stora exemplaren får småfisken frodas i fred och den hårdnande konkurrensen om födan gör att de inte växer till sig.
Och resultatet blir en sjö med en väldig mängd smålakar.
Fiskbestånden i sjöar har genom åren nått en balans mellan olika arter och tillgången på födan. Rubbar man balansen brukar resultatet inte att dröja.
Det blir oftast inte som människan vill. Och ofta blir det mycket sämre än det var innan.
Hoppas det inte är det som har hänt i Bielite.
Men det verkar lurt ...
110308
Lasse
