Dorotea 111105-06
Några dagar efter den mindre lyckade turen ner till Skåne yppade sig en möjlighet till skogsfågeljakt i Dorotea.
Varför inte?
Så på fredageftermiddag satt Tord och jag i bilen på väg mot Tords jaktstuga utanför Ormsjön.
Vädret var kanske inte riktigt på vår sida den här gången. Jag tycker att jag lyckas bäst med jakten på senhösten då det är vindstilla och soligt. Hunden har mycket spårlöpor att gå på och fåglarna sätter sig gärna i träd.
Nu fick vi ganska hård blåst och det hängde regn i luften.
Så första morgonens jakt blev därefter.
Hunden hade svårt att överhuvudtaget hitta några fåglar och de hon fick lös försvann för det mesta bakom horisonten.
Men bakom orden för "det mesta döljer" sig faktiskt ett par fåglar som gjorde det motsatta och satt envist kvar på sin gren och hunden fick skälla för hjärtats lust.
Den första lyckades jag skrämma lös innan jag fick syn på den. Till mitt försvar var det fråga om en orrhöna som satt i en gran. För att få syn på en sådan måste man nog ha röntgensyn.
Det är inte lätt.
Men fågel nummer två (tjäderhöna) satt i en halvstor tall i en ganska tät skog. Efter en lååång ansmygning kunde jag rätt tydligt se hur hundens nos pekade mot en viss del av tallen och faktiskt, efter en massa stirrande, kunde jag plötsligt skönja konturerna av fågelns näbb och huvud som stack ut bland grenarna. Då jag la kornet en bit bakom och lite nedanför näbben och tryckte iväg en hagelsvärm, fick jag se hur en tung fågel rasade rätt ner till hunden.
Ja!
Lite senare på eftermiddagen fick jag dessutom läge på en helvit hare som missbedömde situationen något och hann få lite hagel efter sig.
Skottet tog inget bra, men hunden räddade situationen ganska snabbt och haren fick följa med som en hedersgäst till någon framtida middag.
Fast jag tror att hunden var nog gladare än haren.
På kvällen försökte jag laga en middag på en gammaldags gjutjärnskamin i lyset av en pannlampa.
Inte alldeles enkelt.
Men jag fick faktiskt ihop lite stekt fisk med sås till som jag utan att behöva ta till våld fick alla att smaka på.
Godkänt med andra ord.
Vädret på söndagen var inget vidare. Dimmigt och surt.
Fåglarna gillade inte vädret heller och efter att ha traskat i några timmar erkände vi oss besegrade.
Pizzan på hemvägen smakade riktigt, riktigt bra.
111123
Lasse
