Älgjakt 110910-11
Tidigt på lördagmorgon hittade jag mig sittande på
en stubbe vid kanten av ett kalhygge med studsaren på knäna.
I ösregn.
Som tur var så fanns det gott om tjärstubbar att elda med.
Och korv att grilla.
Älgjakten verkar inte ha förändrat
sig särskilt mycket. Det hela kändes rätt bekant. Den
enda stora förbättring i jakten är de nya GPS -
hundpejlarna. De fungerar riktigt bra. Det som förut tog mycket
tid i anspråk var det här med att leta rätt på
hundarna som slagit följe på en skenande älg.
Förut kunde man räkna bort den hunden för resten av
jaktdagen eller i värsta fall för flera dagar.
Nu kan man bra hoppa in i bilen och genskjuta drevet och föra tillbaka hunden till jaktmarken.
Effektivt.
Jag kan tänka mig att det finns folk som missbrukar hundpejlarna
också. Det vore väldigt enkelt att genskjuta en älg
också. Men det är faktiskt både oetiskt och olagligt.
Bra.
Min första älgjaktdag gav inte så mycket mer än
frisk luft. En i jaktlaget fick faktiskt ner en hyfsad älgko med
ett välriktat skott.
Så helt lottlösa blev vi inte.
Älgjakt präglas av effektivitet!
Dagens höjdpunkt!
Ska vi åka snart?
På söndag fick jag faktiskt se ett par älgar. Vinden
hade friskat på. Jag stod på en rågång och hade
blicken riktad åt det hållet som älgarna borde dyka upp
ifrån. Plötsligt fick jag höra en kvist brytas av bakom
ryggen på mig. Då jag vände om mig för att
se åt det hållet stod jag öga mot öga med en
älgko med en kalv bakom sig.
På ca 20 meters avstånd.
Vinden hade nog dolt ljudet från deras steg. Fast vissa gånger smyger älgarna fram nästan ljudlöst.
Nåväl - i alla fall stelnade älgkon till för en
sekund för att sedan blixsnabbt kasta sig bakåt och
försvinna i racerfart i skogen. Jag brydde mig aldrig ens om att
höja upp bössan. Att försöka skjuta på
en skenade älg rakt bakifrån är ingen bra idé.
Det är mycket bättre att låta dem löpa.
En stund senare fick grannpasset syn på ko + kalvekipaget och
fällde kalven. Så att det hela gick bra ändå.
110918
Lasse