Sleneset 101007-10
Äntligen blev det läge för lite Norgefiske. Nicklas i Umeåspecimen hade fått nys om ett relativt lättillgängligt fiskeställe där det skulle finnas gott om hälleflundra.
Det är lite svårt att tacka nej till sådant.
Följaktligen pressade vi in fem medlemmar från Umeåspecimen sent på torsdagskvällen i Nicklas kombibil och startade resan mot morgonfärjan från Stokkvågen utanför Mo i Rana.
Då morgonen ljusnade möttes vi av sådana här vyer
Det är helt enkelt för djävligt fint i Norge!
Vädret var dock inte fint. Enligt yr.no skulle det blåsa dryga 10 sekundmeter under hela resan och regna en skvätt emellanåt.
Tyvärr stämde väderprognoset bra.
Det fina med skärgården i Sleneset är det att området består av en mängd öar i olika storlekar med fiskemöjligheter inomskärs.
Kartan över området såg rätt komplicerat ut, men verkligheten var än värre.
Det är inte lätt att navigera på ett sådant område.
På måfå tuffade jag och Andreas ut och försökte hitta någonstans att börja fisket. Efter bara 15 minuters båtfärd hittade vi ett lovande sjöliknande djupgrop i ett smalt sund och började att trolla oss fram med stora gäddwobblers i släptåg. Där djupgropen smalnade av igen fick vi dubbelhugg av varsin småtorsk. (N66º21.095´ E 012º37´.824´)
Då Andreas torsk var bara fem meter från båten dök det upp en mörk skugga i vattnet.
Den hade formen och storleken av ett kaffebord. Hälleflundran var inte speciellt rädd för båten utan simmade upp vid ytan och attackerade Andreas torsk emellanåt. Då jag vevade upp min torsk kom Hälleflundran fram och bet över den. Jag såg att en av trekrokarna kom innanför käften på fisken så jag drog till med ett mothugg, men fisken lossnade bara efter ett par sekunder.
Synd.
Några småtorskar senare fick jag ett stenhårt hugg som inte gungade spöet som torskarna brukar göra.
En liten hälleflundra.
Något senare i en förgrening till samma "kanal" där vi fick första hälleflundran hittade vi ett område där det fanns gott om småtorsk som hade samlat sig på grunt vatten i jakten på små krabbor.
Bland torskarna drog jag på hälleflundra nummer två.
Inte heller den firren vägde mer än dryga fem kilo, men det var en rolig fisk på det sättet att den bekräftade att det fanns hälleflundra i området och det gick att fånga dem.
Det andra båtlaget (Nicklas , Jens och Oscar) hade varit i kontakt med ett par hälleflundror också, men de firrarna lyckades skaka sig lös.
Vår urprungliga tanke var att plocka upp lite småsej och använda dem som bete, men det visade sig vara nästan omöjligt att hitta betesfisk.
Förmodligen drar betesfisken ut mot djupare vatten på senhösten.
Fiskedag nummer två for jag och Andreas på en längre expedition, men fast vi sökte genom stora områden så lyckades vi inte få ett endaste napp innan vi kom tillbaks till trakten där vi hittade fisk dagen innan.
Högst märkligt.
Inte heller det andra båtlaget lyckades hitta något annat än småtorsk.
Förmodligen hade vi hittat mer fisk på grunden som låg lite längre ut, men i den hårda blåsten gick det helt enkelt inte att ge sig ut dit.
Resans bästa bete!
Fint boende
Andreas fick ett nytt personbästa
Som sammanställning kan man kanske säga ett fisket med wobblers fungerar ner till ett djup på 5-7 meter och den rätta trollinghastigheten är ca 5,5 km/tim. Ifall man vill fiska djupare med wobblers måste man ha djuprigg. Att försöka att få wobblers att gå djupare med hjälp av sänken fungerar dåligt.
Hälleflundrorna gillar strömsatta områden med sandbotten. De mindre firrarna går på grunt vatten, men vill man plocka upp en stor flundra ska man nog fiska på lite djupare vatten, typ 20 meter och djupare.
Området kring Sleneset gav mersmak. Men jag tror att nästa gång satsar jag på att fiska där på senvåren/försommaren.
101013
Lasse
