Skogsfågeljakt 100906-09
På måndageftermiddag for Marcus och jag till fjällvärlden med ett par långväga gäster från den södra ändan av kungariket. Tanken var att bjuda dem på lite skogsfågeljakt i de fjällnära skogarna med hjälp av trädskällare. På kvällen kom vi till den lilla stugan som låg inom jaktmarkerna och började göra i ordning middagen för gästerna hade suttit i bilen i totalt 13 timmar och de kände sig både trötta och utsvultna. Efter middagen gick en av gästerna ut för att röka, men kom strax tillbaka och sade sig höra en hund skälla bara en bit bort. Jag gick ut och lyssnade.
Jag kände förstås igen skallet från min finskspetstik och efter en stunds lyssnande kunde jag berätta åt gästen att den skällde på en tjäder och dessutom att hunden såg fågeln. Några minuter senare var vi redan i full färd med att smyga oss mot ståndskallet. På vägen gav jag gästen några snabba och väldigt tysta råd om ansmygningen. Vi kunde gå ända fram till hagelhåll i skydd av ett stort sten och därifrån fick gästen med sig bara hagelbössan och lyckoönskningar.
Efter en liten stund hördes det skott och tiken tystnade tvärt.
Vilken start på en jakttur!
Gästen fick skjuta sin första skogsfågel åt en trädskällare. Tyvärr var det inte en tjädertupp, men dock en fin tjäderhöna.
Nästa morgon delade vi oss i två grupper och den andre gästen fick följa med mig och tiken och de andra två tog med sig gästernas egen stötande hund och for åt sitt håll.
Ganska snart efter att vi lämnat bilen hördes ett par skall och riktigt tunga vingslag.
Tjädertupp!
Strax hörde vi hur tiken började skälla lite trevande, men sedan tätnade skallet undan för undan. En stund senare började vi smyga oss mot skallet.
Efter en stunds smygande fick jag se hunden som skällde mot en liten trädgrupp. Hunden flyttade på sig hela tiden för att kunna se fågeln. Jag tänkte smyga tillbaka till den väntande gästen som jag hade lämnat några tiotalsmeter längre bak för att beskriva platsen och planera ansmygningen. Då jag vände mig för att gå tillbaka såg jag en riktigt fin tjädertupp halvvägs upp i en tall kanske 15 meter från det träd hunden skällde mot.
Äsch.
Förmodligen gick luftstömmarna så att vittringen kom lite knasigt. Jag hämtade gästen och förklarade läget tyst . Vi spanade på den fina tuppen som satt blixtstilla på sin gren och hoppades på att den skulle avslöja sig för hunden.
Nix.
Efter en tid gick jag fram och skrämde lös tuppen, för jag vill inte att hunden får en belöning för dåligt arbete.
Riktigt tråkigt.
Dessutom var det förstås så att fågeln var den enda som hunden lyckades skälla på den dagen. Gästen som började sin jakttur så bra kvällen innan lyckades faktiskt skjuta en tjäderhöna till, så han var mer en nöjd på jakten.
Hungrig?
Skogsgodis!
Nästa morgon släppte jag ut hunden vid gryningen och bara en stund senare skällde hon redan ett hundratals meter från stugan. Den gäst som inte hade lyckats med jakten dagen innan fick uppdraget att smyga sig till ståndet. Efter en bra stund kom han tillbaka utan att kunnat upptäcka någon fågel.
Synd.
Då jag själv gick fram till hunden och fick jag se hur en tjädertupp lättade från ett träd några meter vid sidan om den trägruppen som hunden skällde mot.
Förmodligen satt fågeln kvar i sitt övernattningsträd och hunden kunde inte lokalisera den med säkerhet.
Senare på dagen fick vi några fina lägen att smyga oss till ståndskall, men resultatet uteblev. Att upptäcka en fågel som trycker i en gran är inte lätt. Men helt lottlösa blev vi ändå inte för jag lyckades faktiskt skjuta ner en orre och en tjäder (ungfåglar).
Området där vi jagade hade blivit ganska jagat under de första veckorna av jaktsäsongen tror jag för vi lyckades hitta fågel först då vi hade gått några kilometer från bilen. Kring vägarna var det helt tomt på fågel.
Det som verkar utmärka årets jaktsäsong är att fågelkullarna är rejält stora, men årsungarna är riktigt, riktigt små. De kanske konkurrerar med varandra om maten?
Vid hemresan började jag känna mig rejält krasslig. Väl hemma bröt flunssan ut på riktigt. Som tröst så är också frugan förkyld nu.
"Delat djävulskap är dubbelt djävulskap" eller hur gick ordspråket nu ...?
100913 Lasse
