Landön 100725-31
Om man slänger ett öga på fiskerapporterna på Landösjöns hemsida kan man se att de flesta riktigt stora rödingar tas i månadskiftet juli/augusti. Jag tror att orsaken till det är att sommaren har värmt upp vattnet i sjön och fått den att sikta sig så att det bildas en språngsikt där fisken samlar sig. Då fisken samlar sig i något visst djup blir fisket lite enklare. Den varma sommaren vi haft borde gjort susen.
Tänkte jag.
För att lokalisera språngsiktet har jag gjort i ordning en termometer med 20 meter sladd till den förtyngda givaren. Nu kom apparaten till användning.
Fast resultatet blev inte riktigt som man hade tänkt sig.
Ytvattnet höll ca 13º C och efter att hela givarsladden hade sträckts höll vattnet ca 12º C. Alltså ytvattentemperaturen var ungefär den samma som temperaturen 20 meter ner.
?
Den blåsiga sommaren har nog rört om vattnet i sjön så pass att något språngsikt aldrig har uppstått.
Min plan var att hitta vatten som håller en temperatur av 10º C.
Varför?
Jo - så här är det. Både vår inhemska röding och kanadaröding föredrar tiogradigt vatten. Så enkelt är fisket i teorin.
Så - på ett sätt blev fisket spolierat redan där. De första fiskeförsöken gjordes med båtpimpel med blänke och maggotkrokar, flugor m m. och resultatet uteblev helt. Om man bortser från några försiktiga stötar så hände det absolut ingenting. Jag höll ett öga på andra fiskare och såg att de inte heller drog upp några märkvärdigare fångster.
Ett djupt fiskat långedrag skulle kanske ge några fiskar.
Nä.
Wobblers i djupet?
Nä.
Ytligt och snabbt fiskade wobblers?
Nja.
Det fisket gav i alla fall några matfiskar i form av öringar på knappa kilot och en kanadick på ca 1,5 kilo samt faktiskt en harr (!) som slukade en Speedylöja. Några gäddor med en toppfisk på 6,5 kilo visade också intresse för wobblers.
Då båtpimplingen inte gav någonting så for vi på längre och längre expeditioner på sjön. Slutligen hade vi trollat oss genom hela sjön på längden ända från vägbron nerströms till dammen uppströms. I ett område ungefär i mitten på sjön på längden hittade vi väldiga fiskstim i djupen mellan 10-20 meter. Vissa av fiskstimmen var säkert 100 meter långa och flera meter tjocka. Det går inte med säkerhet at veta vilken fiskart stimmen bestod av, men en kvalificerad gissning är småsik.
Sjön har verkligen potential som trollingsjö.
Fast den här gången gav trolling bara mindre öringar (4-8 hg) vid strandnära fisket. Trollingförsöken på djupare vatten gav ingenting förutom ett par hugg.
Dagarna gick och gästerna från Finland var fortfarande (nästan) utan fisk.
Pinsamt.
En kväll kollade jag fiskerapporterna på Landöns hemsida och såg att en bekant familj från Umeå hade lyckats dra upp ett helt gäng rödingar nyligen. Fram med telefonen och efter några försök fick jag Jens på tråden och fick lite tips om hur de hade lyckats lura firrarna.
Första försöket på eftermiddagen gav några enstaka mindre fiskar. Det var dock en klar förbättring till det fiske vi haft tidigare.
Under kvällen summerade vi erfarenheter och finjusterade tacklen.
Väckarklockan hade vi ställt på 03.00 och redan vid fyratiden satt vi i våra båtar ute på sjön. Efter niotiden avtog fisket och vi kunde summera morgonen. På fyra man hade vi fått ca 60 rödingar varav 25 var godkända. De största rödingarna låg kring 2 kilo.
Fisket ändrade verkligen karaktär. Och höll samma nivå resten av fiskeresan.
En röding på gång!
Nu förstår jag att det finns flera som är nyfikna på hur vi gjorde.
Så här såg tacklet ut:
Alltså överst en blinkpirk med ett litet blänke direkt nedanför. Mormyshkan (Draggen) hängde ca 40 cm nedanför blänket. Det här kan låta som en skröna, men rödingarna ville (bara) hugga på myshkor med inslag av gult. De kunde vara så bestämda på den punkten att en helorange myshka gav inte en fisk, men en likadan myshka med gul undersida gav hugg på hugg.
Helt otroligt.
Draggen var överlägset bästa myshkan. Det tror jag beror på det att fisken verkligen var dåligt på hugget. Då brukar de minsta beten ge bäst utdelning.
Vacker fisk!
Själva fisket gick till så här. Med hjälp av ekolod så genomsökte vi branterna från 10 meter ner till 20 meter. Där ekolodet tecknade fisk ankrades båten. Genom att öka känsligheten till max på ekolodet kunde man rent av se blänket och också myshkan. Bäst högg fisken på en liten darrande rörelse eller ett helt stillastående bete. Fisken höll olika djup beroende på vädret, men det bästa bottendjupet var ca 14 meter och fiskedjupet ca 1,5 meter ovanför botten.
Bedrövelse!
Fotot är taget bara sekunderna efter att en halvfin röding slet sig genom att simma 4 varv runt ekolodsgivaren och knäcka linan. Bröderna ser inte direkt nöjda ut...
100803 Lasse
