Holmögadd 100719-20
Jag minns att då jag var omkring 6-7 år gammal och satt och metade på favoritstället längst ut på udden utanför sommarstugan som låg vid kusten längst in i Bottenviken, fångade jag en fisk som jag aldrig hade sett förut. Fångsten där bestod mestadels av abborrar och mörtar. Sik och öring hade jag sett de vuxna i familjen släpa hem från sina nätfisketurer. Den okända fisken liknade en sik, men var mörkare till färgen och hade en stor ryggfena.
?!
Jag visade fisken till de vuxna och fick höra att jag hade fångat en harr.
I havet? Men är inte harren en sötvattensfisk - protesterade jag.
Nej - förr i tiden då folk åkte ut för att fiska med nät i havet var de mest ute efter harr. Sik och öring var bifångster, fick jag förklarat för mig.
Det tyckte jag lät fascinerande.
Det var svårt att tänka sig att det hade funnits så mycket harr i havet.
Några fler harrar fångade jag aldrig där trots idogt metande.
Många år senare såg jag en harr i havet igen. Det var vid en av de första pimpelturerna till Vapplan. Bland sikar seglade det fram någon harr emellanåt.
Vid Västerbottenskusten var harrarna inte så sällsynta. På vissa ställen fanns det rent av gott om dem.
Harr i havet!
Sedan fick jag höra talas om Holmön och storharrarna där. På beskrivningarna lät Holmön som rena fiskeparadiset där folk drog trekilos-harrar i ett.
Ifall linan höll och inte slets av av storharrarna, vill säga...
Dit måste jag bara komma.
Många år senare låg jag på isen vid Holmögadd och fick se storharrarna med egna ögon. Tre stycken riktigt stora fiskar snurrade snabbt och agressivt runt myshkan och jag lyckades bärga en av dem.
Harren vägde inte riktigt tre kilo, men hälften av den vikten i varje fall.
Den första riktiga Holmöharren.
Under de följande åren blev många det fler pimpelturer runt om Holmön och fisketekniken och utrustningen förbättrades allt eftersom. Därmed blev också fångsterna bättre.
Trekilos harrar uteblev, men en tidig vintermorgon i ren snöstorm lyckades jag lirka upp en harr på 1875 g genom pimpelhålet.
Vilken fisk!!
Genom åren förstod jag att maxvikten på Holmöharrar låg kring två kilo. En harr på två kilo ser så stor ut att om man inte har vägt sina fiskar, så gissar man vikten fel. Och då man ser en harr på närmare två kilo segla förbi pimpelhålet i klart vatten bara 50 cm från sin egen nästipp ser de helt enkelt enormt stora ut. Och man får andnöd och rusande puls. Det har jag fått många gånger därute.
Dessutom är det roligt att skarva på och få bättre fiskehistorier. En trekilos harr smäller högre än den tråkiga nästan affärsmässiga vikten på 1875 g.
Några år senare började jag och kompisgänget undersöka möjligheterna till sommarfiske. Det tog ett tag innan någon knäckte koden och fisket började ge resultat. Som med pimpelfiske förfinades fiskemetoderna och fångsterna blev bättre och bättre. Det ursprungliga kompisgänget upplöstes och till slut var det egentligen bara jag som fiskade där ute. Jag tyckte att det var lite märkligt att fast alla visste hur bra fisket var därute, såg jag nästan aldrig något folk där.
Det kanske var för långt ute till havs? För grunt, stenigt och därmed för farligt?
Vissa dagar var fisket rent sagolikt. Jag minns speciellt en morgon då de två första kasten på fisketuren gav båda en harr på drygt 1,5 kilo. Vissa dagar kändes det som om området kokade av fisk. Jo - i ärlighetens namn måste man tillstå att man fler än en gång också blev helt utan fisk. Fast sådana dagar suddar man snabbt bort ur minnet.
Nu under senaste åren har fisketurerna dit blivit färre. Det har funnits så mycket annat roligt fiske som jag har fastnat för.
Larmrapportena om att harrstammen har gått ner har jag kvitterat med en axelryckning.
Nja - det där gäller nog inte Holmön. Där finns det så mycket harr.
Ifjol blev det bara en fisketur ut till Holmögadd. En dag for jag runt på de sedvanliga ställen och fiskade av dem. Utan att känna en fisk.
Jaha - det här verkar vara en av de dagarna då harren inte är i stöten - tänkte jag och for hem igen.
I förrgår var det dags igen. Dagen innan blåste det sydlig kuling som skulle mojna under natten. Av erfarenhet vet jag att då brukar sydspetsen av Holmögadd krylla av harrar.
Harrfiske!
Väl framme vid området började jag metodiskt att fiska av alla "hotspots".
Utan att känna en fisk.
Märkligt.
Under en längre förfyttning tänkte jag trolla mig fram och innan jag hade fått ut det tredje spöet small det faktiskt på en öring på 1,5 kilo. Även om jag sedan körde några vändor över området blev det inga fler fiskar.
Hela dagen förflöt utan en kontakt med en harr. Fastän det fanns ganska mycket insekter i rörelse lyckades jag inte se en vakande fisk någonstans.
Igår morse vaknade jag upp i det perfekta harrfiskevädret. Mulet med lite vind och höga dyningar från syd.
Nu blir det harr!
Efter en väldigt snabb frukost började jag beta av fiskeställe efter fiskeställe.
Utan en kontakt med fisk.
Utan att se ett vak.
Slutligen på en av de säkraste ställena jag vet vid sydspetsen av Holmögadd, lyckades jag få 5-6 stycken småharrar i vikter mellan 100-300 g. Ett liknande ställe en bit längre bort gav två harrar till varav den ena vägde ca 400g.
Den sista av sin sort?
Trots noggrant fiske och de perfekta förhållanden blev det inga fler harrar.
Det kändes inte rätt. Jag börjar tro att larmrapporterna kanske gäller även för harrarna vid Holmön.
Orsaken till nedgången av både harr- och sikstammarna är inte fastställd.
Jag är säker på att det inte är fisketrycket som är orsaken. Nätfisket i havet har nästintill upphört pga säl och sportfisket påverkar knappast fiskbestånden i någon större omfattning.
Det är något annat som är fel.
En sannolik orsak är att leken för de havslekande sikar och harrar misslyckas av någon anledning. Det som stack mig i ögonen var att havsbotten på många ställen var täckt med någon slags mossliknande gröngula alger som fastnade på ankarlinan.
Det har jag inte sett förr. Om jag har förstått allt rätt så leker harren på grunda grusbottnar. Blir rommen sedan täckt med alger bör det inte vara bra för dess utveckling till fiskyngel.
Det är ju bara en teori, men någon slags miljöförändring är det nog frågan om i alla fall.
Jag hoppas bara att jag inte har sett cirkeln slutas från att jag för länge sedan fångade min första harr till att jag nu fångade min sista harr i havet.
Suck.
100721 Lasse
