Kvarken 100528
Det är rätt mycket man ska göra inför årets första trollingtur, men klockan 13.00 tuffade jag äntligen ut mot Täftefjärden. Vädret var rätt trevligt. Inte riktigt så soligt och fint som yr.no hade lovat, men hyggligt fiskeväder med lite sydlig vind och mulet.
Innan jag for iväg frågade frugan ifall vi skulle äta färsk öring till middag.
"Det tycker jag" svarade jag. Hur svårt ska det vara att få en öring på havet?
De enda beten jag tog med mig var några exemplar av den nya wobblern, i vilka jag hade satt nosskeden i lite olika vinklar.
Det var nästan kaxigt.
Väl ute på området där jag tidigare fått en hel del öring riggade jag ut planerboardspulkor och provdrog första wobblern bredvid båten.
Med en gång såg jag att gången på wobblern som såg hyfsad bra ut då man drog wobblern fram och tillbaks vid strandkanten, var egentligen alldeles för tät och liten. Det är nog därför jag alltid tycker att det är så motigt att snida wobblers på vintern. Då har man ingen känsla för hur wobblers ska röra sig.
Jaha.
Jag hade också gjort en mer djupgående variant av samma wobbler. Den simmade riktigt trevligt med tät darr och tvära kast åt sidorna. Men att fiska med sidoparavaner tillsammans med djupgående wobblers brukar inte vara så lyckat.
Det var det inte nu heller. Efter ett par bottennapp bytte jag tillbaka till ytgående beten.
I positionen N63º42.963´ E20º33.907´ small faktiskt årets första öring på- på en grönskimrande wobbler. Fisken var inte märkvärdigt stor, den vägde kanske 1,5 kg. Men det viktiga var nog ändå det att jag fick behålla äran och kunde leverera en fisk till middagen.
Rätt gott var det också.
Kul!
Så nu är havsöringsäsongen igång igen.
Jo - och sedan hade vi det där med namntävlingen.
Det har kommit verkligen många förslag. Rejält många.
Jag tror att jag borde ha varit mera tydlig med att wobblern är avsedd för trolling efter öring och insjölax, för många hade nog haft gäddfisket i tankarna då de klurat på namnet. Det blir ju lite fel - eller hur?
Många av namnen klingade lite finska, engelska och t o m latinska. Rent svenska namn var faktiskt ganska få - fast det fanns nog ett tiotal sådana också. Det som jag angett ytterligare var att de olika storlekarna skulle kallas för Spiggen, Löjan och Siken. Det bästa hade ju varit om modellnamnet hade gått att koppla ihop med namnet för storleken t ex Tok-Spiggen eller Dum-Siken. Fast det är ju inte lätt att komma på någon vettigt och lite fräsigt namn.
Jag vet. Det var därför jag ville ha hjälp.
Det fascinerande med att det är så många som följer hemsidan är att det alltid finns någon som kommer på något roligt.
Så var det nu också.
Markus från Oulunsalo i Finland hade kommit på namnet Speedy. Speedy som den animerade musen Speedy Gonzales som brukade bråka med katten Sylvester. Speedy brukade klara sig för att den var så kvicktänkt och snabb i vändningarna. Markus hade följt min sida så noga att han hade förstått att jag brukar hålla ovanligt hög fart då jag trollar och att betet skulle nog vara tillverkat därefter. Alltså - den skulle tåla hög fart (därav speed eng.). Och att den skulle röra sig väldigt oregelbundet, dvs. vara kvick i vändningarna som Speedy Gonzales.
Därutöver går namnet att koppla ihop med namnen för storleken också; Speedy-Spigg, Speedy-Sik osv.
Ganska gulligt. Och rätt så passande.
Då får första modellen heta Speedy, men en modell till är på gång så småningom. Jag tycker att det här var en rolig lösning på ett knivigt problem, så vi kör en omgång till lite senare på sommaren.
100528 Lasse
