Fiskeblogg 210723
Premiärtur med den nya motorn!
Eftersom det blåst så mycket på sistone så har jag stannat på landsbacken och sysslat med allt annat än fiske. Att åka ut i hård vind för att testa och lära sig en ny framdrivnings-mojäng som styrs med hjälp av en fjärrkontroll lät som en dålig ide´.
Men på fredagsmorgon mojnade till slut vinden och det uppenbarade sig ett läge för en testtur till Skeppsvik.
Väl framme satt jag bra länge och försökte begripa mig på funktionerna. Det gick väl så där från början.
Den lilla Linderbåten är hemskt vindkänslig för att den flyter så högt i vattnet. Genom att låta drevet för aktersnurran vara kvar i vattnet blev båten en aning mer lättstyrd med frontmotorn. Efter att jag flyttade lite mer vikt och också mig själv längre fram i båten blev det hela ännu bättre och jag kunde styra båten hyggligt.
Det som orsakade mest huvudbry var autopilot-funktionen. Genom att trycka på en knapp i fjärrkontrollen skulle motorn se till att båten höll riktningen.
Men det tycktes inte fungera alls.
Efter knapptryckningen vred sig fören ifrån punkten jag siktat mot i horisonten. Och båten tycktes röra sig åt överallt annars utan åt det håll jag hade tänkt mig.
Ända tills jag satte mig ned och började fundera på saken och förstorade skärmen på plottern.
Då såg jag att vi faktiskt rörde oss i rätt riktning ändå. Den nya motorn brydde sig inte om båtens läge i förhållande till färdriktningen utan såg bara till att den själv höll den angivna riktningen.
Båten och jag fick följa med bäst fan vi kunde. Och i och med att vinden tryckte på båten från en riktning och strömmen från en annan så tycktes båten åka helt utan styrning med sidan före ungefär som en sladdande bil.
Fast i rätt riktning.
Lite klurigt det där. Och överraskande.
Själva stora finessen med hela motorn var förstås ankringsfunktionen. Den funktionen var lättare att begripa sig på.
Fast det fanns lite överraskningar där också.
En gång for jag i lite väl hög fart i medvind och råkade få på en abborre. Eftersom jag såg en massa ekon i lodet så skyndade jag mig att trycka på ankringsknappen.
Det var ingen bra idé .
Motorn stoppade farten utan pardon genom att öka varvtalet och vrida sig 180 grader. Och lyckades bra med det.
Att jag inte ramlade överbord vid tvärstoppet var nog bara rent tur.
Därefter satte jag mig ned innan jag tryckte på den knappen ...
Det funkade bättre.
Och allt det enerverande pipandet motorn höll på med kunde dämpas med en knapptryckning. Det var en lättnad. Men motorn låter ändå rätt mycket från den delen som sköter om styrning. Den sitter förstås uppe vid motorfästet och surrandet förstärks nog av metallen i båtskrovet. Kanske borde man ha en gummimatta under motorfästet?
Eller lära sig leva med ljudet.
Allt eftersom tiden gick så började jag få fisket att fungera också. Motorn var verkligen till stor hjälp där.
Det bästa sättet att fiska var att släpa jiggen nära botten i sakta fart och "ankra " upp direkt då man fick napp. (alltså sittande ...)
För att sedan spinnfiska av området noga.
Och det gav resultat!
Rätt stor id
Det här fotot blev det sista för min G12 kamera. Abborrackarn sprattlade så pass att den fick en fullträff med vattenstänk direkt på kameran. Som sa upp sig omedelbums.
Kameran hade faktiskt rätt många år på nacken och borde redan fått pensionera sig.
Nu har jag beställt en modernare version av samma kameraserie som är vädertätad och har en större zoomratio så att jag inte behöver gå så nära fisken med linsen utan kan hålla den en bit längre bort och zooma in i stället.
Det blir nog bra.
Så inom kort blir det en ny träff med gösarna följd av en långtur till inlandet i jakt på - röding, öring, abborre, harr?
Det vet jag faktiskt inte än. Vi är så pass lyckligt lottade här uppe i norrland att möjligheterna till bra fiske är i det närmaste obegränsade. Folk som klagar på att hur dåligt fisket har blivit överallt (de finns!) brukar jag bara svara med ett brett leende och hålla med.
Oj - så dåligt det har blivit ...
Inne i huvudet hör jag ett vrålskratt ...
Vi har fått lite förökning i familjen också!
Snacka om att kattungar är söta!
Vi utlyste en namntävling och fick ganska många fina och roliga förslag. Men till slut så var det Roger W som kom med bästa förslaget som vi filade till lite. Och kattungarna heter härefter Morris och Minnie. Heh heh.
Och ny är det klart att vi ska få oss en finnspetsvalp om en månad. Och det ska hittas på ett passande namn för honom också.
Ett vinnande förslag kommer att belönas med nåt lämpligt.
Skicka förslag som sms till 0702192421
210724 lasse
