Fiskeblogg 210719
Under åren har jag fiskat med många ivriga fiskare. Och i många slags farkoster. Från stora fiskefartyg, renodlade trollingmaskiner till kanoter.
Men de har alla haft en gemensam nämnare. De som suttit bakom ratten eller hållit i rorkulten har alltid varit män.
Utan undantag.
Nu fick jag en förfrågan om att få följa med en kvinnlig sportfiskare för havsöringsfiske i hennes egen båt - så blev jag minst sagt nyfiken.
Tidigt på måndagsmorgon fick jag träffa Alexandra i den lilla hamnen i Laxögern. Ett par dagar tidigare hade jag förhört henne om hur båten var utrustad och förstod att jag egentligen inte behövde ta med mig några fiskeprylar. Allt som behövs för havsöringstrolling fanns redan på plats i båten.
Men jag är lite hopplös och hade ändå med mig ett helt knippe trollingspön och lådor med beten och krokar.
Bara i fall ...
Men vi fick plats i båten bägge två också efter att vi stuvat in mina prylar.
Och båten var välutrustad. Moderna och välfungerande spön och rullar, bra spöhållare, ekolod/plotter stort som ett litet tv-apparat och en fräsch Honda utombordare i aktern.
Som tur var så satt spöhållarna enligt min mening i lite tokiga vinklar så hade jag i alla fall något att klaga över ...
Annars såg allt bara bra ut. Kanske även något över genomsnittet jämfört de fiskebåtar jag suttit i hittills i mitt fiskarliv. Och definitivt mer välstädat.
Fiskevädret såg inte lovande ut enligt SMHI. Det fina vädret vi haft på sistone skulle bytas ut mot en svalare period med hårda vindar från väst och nord. Nu menar jag inte att västliga och nordliga vindar skulle helt förstöra aptiten för fisken. Hellre så att det bra fisket som rått tidigare kanske skulle flytta sig till andra områden.
Och det skulle bli svårare att hitta fisken.
Och tyvärr fick jag rätt.
Mitt bästa havsöringställe gav inte ett endaste hugg oavsett hur noga vi fiskade där. Vi provade en massa olika beten i olika storlekar och färger. Vi testade att fiska grunt, fiska på djupare vatten, strandnära och längre ut. Och fick exakt 0 fiskkontakter.
Det fanns helt enkelt inga fiskar där.
Då vi for på en längre båttur norrut så hittade vi några mindre havsöringar. De var inte riktigt av det formatet som jag önskat mig, men klart bättre än ingenting.
Alexandra med en hemskt knubbig liten öring
Längst ut på Tavastudden var det svårt att fiska pga den hårda blåsten. Efter ett par helt fisklösa vändor där så fick jag äntligen en vettig ide´.
Det området där vi fick några öringar tidigare var egentligen ett ställe där jag brukar fiska i början av säsongen.
Inte så här års.
Men det finns likartade ställen längre in i Täftefjärden där fisket brukar vara bra innan havsöringarna kommer till de bästa fiskeställena.
Nu hade den hårda frånlandsvinden fått vattentemperaturen sjunka till försäsongsnivåer så de hade kanske flyttat längre in?
Och de hade nog gjort det!
Vid ett grund inne i Täftefjärden fick vi äntligen höra rullknarr. En bättre havsöring hade fattat tycke för en Trolli i 16 cm som vi fiskade i 21 meter bakom utombordaren.
Jag tyckte (och önskade, hoppades ...) att det var en rejäl havsöring. För att undvika trassel tog jag tag i det närmaste sidospöet för att veva in betet - och fick hugg på det också!
Äntligen lite havsöringsaction!
Tyvärr så fick jag inte till något bra mothugg eftersom vi saktat ner farten redan och den fisken klev av med en gång.
Men vi hade fortfarande fast fisken i mittenspöet.
För att vara säker på att kunna landa öringen tryggt så bogserade vi den helt förbi grundet. Att bogsera en havsöring en stund i lång lina brukar fungera smärtfritt. Och definitivt bättre än att försöka drilla/håva upp den i hård blåst med båten driftande mot ett stengrund.
Sådant är hemskt stressigt.
Väl förbi grundet fick vi fram håven och kunde börja planera på att ta upp fisken som redan var rätt så trött.
Nåväl - fisken var inte så stor som den var i mina önskedrömmar, men ändå en lite grövre fisk än de vi fått tidigare. Med lite besvär så kunde jag peta lös krokarna utan att behöva lyfta in fisken i båten.
Ett eftertraktad besök så att säga ...
Vi fick på ytterligare en öring på samma ställe, men den ville inte hänga med ända till båten. Fisken var nog helt enkelt inte på hugget riktigt. Eller att det var lite väl sent på dagen då vi hittade dem.
Så kan det också vara.
Mitt på dagen tog vi en fikapaus, gjorde upp en brasa och åt den enda riktiga grönsaken enligt den finska matfilosofin.
Dvs grillkorven.
Nyfiken som jag är så bombarderade jag Alexandra med frågor om Ukraina. Det enda jag visste om det landet var allt det dåliga man fått höra i nyheterna. Det var roligt att höra om det mer vanliga livet där. Inte bara om krig och elände som maktgalna människor orsakar varandra och sina länder.
Därefter höll jag henne en snabbkurs i wobblertrimning. I den hårda vinden var det inte lätt att se wobblerrörelserna i vattnet, men jag tror att jag kunde förmedla grundprinciperna ändå.
Resten av eftermiddagen fortsatte vi att trolla fram och tillbaka på mitt favoritställe utan att få känna ett napp.
Inte ens den finska envisheten kunde få fram någon öring.
Då finns det inga öringar i trakten!!
heh heh.
Nu har min lilla Linderbåt fått sig en sprillans ny elmotor! Det behövdes mycket mekande innan den fick sig ett stadigt fäste att sitta på.
Men det gick vägen och underlaget för motorfästet tål nog både motorns vikt och vikten av en trind gammal fiskargubbe i nokiastövlar.
Nu är jag minst sagt sugen på att åka ut och hälsa på gösarna i Moälven.
Men vädret/vindarna får bli lite bättre först.
Kanske till helgen?
210721 lasse
