Fiskeblogg 210629
På eftermiddagen var vi åter till båten.
Det hela börjar kännas rätt bekant. Kolla bränslemängden, gör spöna i ordning, Ställ fiskeväskan ur vägen.
Det går lite på rutin.
Den här gången hade vi vädret på vår sida. Lite varierande molnighet, svag vind, varmt i luften.
Det kändes som bra fiskeväder helt enkelt.
Inför kvällens fiske hade jag bytt ut till lite större kokar av ett nytt fabrikat i alla beten. Riktigt sylvassa saker.
Jag hade valt ut lite större beten också. Speedy-löja och Trolli 16cm. Intrimningen för dagen kan bäst beskrivas som en rätt tätt darrande rörelse med inslag av inte alltför stor haltande åt sidorna emellanåt. En stor kraftig och hackande rörelse har inte varit bra på sistone.
Jag förstår om det där låter som rotvälska.
Men jag anser att lära sig justera simrörelsen på en wobbler är nyckeln till lyckad fiske.
Lär dig rotvälska med andra ord.
Som startpunkt för fisket hade jag valt stället där vi tappade den största fisk vi varit i kontakt under märkningsprojektet.
Fanns det en stor öring så kan det finnas fler.
En rimlig tanke.
Direkt i starten av fisket hade vi ett par försiktiga napp utan att någon fisk fastnade på kroken.
De nya krokarna kanske inte fungerar så bra? Är de för stora? Blir kroktacklet för långt?
Nja. Inte direkt.
Nästa fisk som högg satt fast på ett sådant sätt att vi hade vilda problem att få lös krokhelvetet från käften på fisken. Kroken hade gått genom brosket i fiskkäften med hullingen och allt med en krokspets genom överkäken och 2 genom underkäken.
En jättebra krokning med tanke på att fisken skulle definitivt inte kommit lös från kroken själv. Inte en chans.
Men i och med att jag hade svårt att få lös kroken med hjälp av en tång så var kroken kanske lite våldsam med tanke på att fiskarna skulle hållas levande.
Det där är en svår balansgång. Men för vanligt fiske finns det ingen tvekan. Jag har redan kontaktat företaget som säljer krokarna i Norden för en offert.
Nåväl.
Vårt mål i märkningsprojektet har varit 40 fångade, sändarmärkta och återutsatta havsöringar.
Det låter inte som en jättesvår uppgift. Men fisket är något som inte alltid går som man tror och hoppas. Inte ens särskilt ofta.
Det är kanske en del av förtjusningen. Och att tro på att man klarar av en uppgift är inte samma sak som att ro hem något man har lovat att ordna fram.
Men vi lyckades!
Vid en grundrygg vek sig ett spö bakåt och rullen började ge ifrån sig lina. Bottennapp?
Nä - en skaplig öring som hamnade i båtsumpen bland sina 3 rätt välväxta kompisar.
Och nu hade vi fått upp fisk nummer 40!
Det var så pass trångt i båtsumpen att vi avbröt fisket och drog iväg till hamnen där vi har de riktiga fiskumparna. Det kändes svårt att lämna fiskeplatsen då fisken var så bra på hugget, men den här gången gick fångstens hälsa före annat.
Vi hann faktiskt tillbaka till fiskeplatsen innan fisket var helt över och lyckades bärga en öring till.
En väldigt bra dag!
Vi fortsätter fisket några dagar till. Fast nu lite mer i avslappnat takt ...
210630 lasse
