Avafjärden 210327
Avafjärden
På morgonen vaknade jag ovanligt sent. Klockan hade nog redan passerat 5. I alla fall med flera minuter.
Eller kanske bara ett par stycken.
Men som sagt så vaknade jag ovanligt sent.
Jag minns då jag var ung och fortfarande bodde hos mina stackars föräldrar. Jag kunde komma hem från nattliga hemskheter i Uleåborgs-centrum långt efter midnatt för att åka ut på sjöfågeljakt redan vid 04.00. Efter några timmars hagelbangande (de flesta var grova bommar) kröp jag åter till kojs för att komplettera nattsömnen. Ett par timmar senare for jag och hälsade på polarna som inte orkat kliva upp från sängen trots att klockan redan hunnit passera tolvslaget. Jag levde redan på dag 2. Alltså enligt min kalender och inte deras ...
Det här med att sova har aldrig riktigt varit min grej.
På morgonen då jag sörplade i mig den kaffesmakande mogongrädden så planerade vad jag skulle göra under dagen. Jag hade tänkt att göra allt annat än att fiska.
Kanske Utrustningsvård. Städa lite. Jobba med bokföringen.
Något senare satt jag i bilen på väg mot Avafjärden med bilen fylld med fotoutrustning. Och inte ett pinal fick följa med som kunde räknas som fiskeutrustning. Så mycket självdisciplin har jag.
Det skulle bli att verkligen försöka fota pimpelfiske. Alltså pimpelaction.
Jag vet att om jag skulle ta med mig ens ett pimpelspö skulle kameran få ligga i sin väska helt orörd i väntan på ett bättre tillfälle.
Nu skulle det bara fotas.
Hyfsat vy trots det dåliga ljuset
Medan Roger och Patrik pimplade så försökte jag lista ut hur jag skulle få till vettiga foton.
I soligt väder är fotandet enklare. Missförstå mig rätt.
Enklare. Inte enkelt.
Alls.
Men att fota människor som rör sig i mulet väder utomhus i kyla och blåst.
Det är väldigt, väldigt svårt.
Men jag tycker att jag fick fram några foton som inte var helt genomusla.
Här kommer en serie foton på en abborrfiskare av rang - alltså Roger.
Hugget!
Drillning!
Där flyger pimpelspöet
Fångsten är säkrad!
Och kärlek i blicken!
Att ta ett foto av en lycklig fångstman med sin storfångst i händerna kan låta som en enkel uppgift.
Och klart att det är enkelt.
Tills man ger sig på uppgiften. Då blir det hela plötsligt väldigt svårt. Ungefär som allt annat i denna värld.
Ofta hinner fångstmannen i fråga bli trött på att vänta att kameran äntligen kommer fram och fotografen kunnat lista ut vilket objektiv och skärpedjup och fan och hans moster ska gälla vid det här tillfället, ljuset och vädret.
Just det.
Det lyckliga leendet har så att säga falnat en aning innan klicket från kameran äntligen kommer.
Jag har då fanimej aldrig fått till det riktigt bra.
Men nu kom jag ändå nära av att knäppa ett hyfsat foto. Är det perfekt?
Nä - långt ifrån.
Men jag är ändå nöjd!
Fan så bra det blev!
Något senare hittade jag mig hos Roger med hatten i handen och bad och tiggde för att få låna ett pimpelspö och lite maggott för jag skulle bara ...
Roger är en snäll människa.
Jag fick ett hyggligt foto till innan jag var helt förlorad för fiske.
Igen.
Jag nämnde tidigare att jag höll på att skaffa mig en ny fiske/jaktbil (läs gammal begagnad).
Det blev en sådan här
Nu får jag med mig ännu mer fiskeprylar än förut ...
Bilen saknar allt som kallas för finesser och är egentligen en renodlad arbetsbil för skogshuggare.
En bil i min smak.
210405 lasse
