Avafjärden 210316
Morgonsol!
Jag förstod att om jag ville se soluppgången över Avafjärden så gällde det att börja koka morgongrädden i tid.
Det är ändå en bilresa på 9 mil följd av en ett par kilometers promenad innan jag var framme hos abborrarna.
Men jag var där i tid.
Och före jag åkte iväg så hann jag lacka några exemplar av en ny mormyska för abborre som jag jobbat med på sistone.
Det blev två olika färger. En för mörkt väder/vatten och en för ljusare väder.
Och en hemskt tidig morgon.
Men det mest intressanta var att testa om det blir någon skillnad mellan olika krokar. För testet hade jag gjutit ett par stycken av samma mormyska med en "vanlig" hyfsad bra karpkrok och också med en riktig värstingkrok som jag fått prover på.
Intressant upplägg!
Trots mina (väldigt) dryga 50 år så är jag lika nördig som en 13 åring med sina datorspel. Fast i mitt fall gäller nördandet fiskeprylar och särskilt beten och krokar. Och det känns som om jag inte blivit botad av den sjukan hittintills så är det väl bättre att gasa på ...
Och i Finland har man ett fint uttryck gällande fenomenet: Är man lite tokig så är det lättare att ha roligt!
Det första pimpelhålet verkade vara tomt, men redan vid det andra hålet fick jag ett väldigt bestämt napp.
Den första abborren på den nya mormyskan - en sannerligen bra start!
Från början blev det inte någon större skillnad på hur fisken satt fast i krokarna. De högg så ivrigt på mormyskan och bet ihop munnen så hårt att det skulle nästan inte behövts någon krok.
De skulle nog följt med upp ändå.
Men senare på morgonen började skillnaden bli större och större. På mormyskan utrustad med den sedvanliga kroken blev det flera missade hugg och också fler fiskar som klev av vid drillning.
"Värstingkroken" bärgade i stort sett varje fisk. Oavsett hur dåligt eller bra jag lyckades drilla fisken.
Nu är det väl flera som blir konfunderade. Vadå? Drilla abborre? Varför inte bara slita upp dem?
Jo. Tänk på att jag använde 0,12 och 0,14 mm lina och abborrana var riktigt fina.
Nåväl.
Jag tror att skillnaden mellan krokarna i praktiskt fiske var det här.
En vanlig karpkrok. Jag har format mormyskan avsiktligt lite längre för att kunna kroka fisken bakom den hårda läppen i det lite mjukare brosket.
Den ide´n funkade bra.
Tills fisken blev lite mindre ivrig i det starkare ljuset på dagen och högg mer försiktigt. Den "vanliga" kroken hade svårt att penetrera de hårdare partierna i fiskmunnen.
Det kunde "Värstinkroken" däremot.
Jag fick upp fiskar som hade fått kroken genom det hårdaste brosket på ett sätt som gjorde det svårt att få lös den.
Det jag läst om kroken är att tillverkaren använt sig av helt andra metall legeringar i sin kroktillverkning och på det viset fått fram en krok i tunnare gods som ändå är lika stark som de tjockare vanliga krokar är.
Förmodligen har de också vässat kroken på ett bättre sätt och satt dit en mindre hulling för att minska kraften som behövs för att få den sjunka in.
Jag försökte ta närbilder på de två olika krokarna
"Vanlig krok"
Och en "Värstingkrok"!
Kul att kunna se en krok i så stor förstoring. Här pratar vi om krokar i mycket små storlekar. Storleken motsvarar ungefär storlek 11 i europeiska måttabell.
Alltså rätt så små saker ...
Det syns att värstingkroken är tunnare och rent av flatslagen i krokböjen. Och den ger helt enkelt ett smäckrare och spetsigare intryck.
Då man känner på krokspetsen så känns den riktigt, riktigt vass.
Förmodligen därför att den är riktigt, riktigt vass.
Senare under morgonen fick jag sällskap av Roger och Mange.
Mange visade oss gamlingarna var skåpet ska stå!
Roger med ett par fina abborrar!
Och t om jag lyckades lura några mindre begåvade abborrar
Jo. Äntligen börjar vädret och också fisket gå åt rätt håll. Det har varit många mörka dagar och snöstormar under den här vintern.
Och det bra fisket är inte riktigt det man kommer ihåg från vintern som varit.
Men det brukar alltid bli soligt efter regnen.
Förr eller senare.
210317 lasse
