Holmön 210219
Ute i tid!
Så här såg vattenståndet ut enligt SMHI,s ypperliga tjänst!
Alltså den 18/2 steg vattenståndet hela dagen och den 19/2 sjönk det hela dagen. Vattnet sjönk inte så hemskt kraftigt, men sjönk gjorde det.
Nåväl - hur påverkades fisket?
Jag hade mina misstankar om hur fisket skulle bli, men jag har haft fel förut. Och man ska ha i åtanke att ett bra hugg av en firre i samma kondition som en dräktig grissugga kan utgöra det bästa fiskeminnet under hela decenniet.
Så - iväg for jag och Marcus i halvmörker över Kvarken. Lite taktiskt gjorde vi så att jag körde först med Marcus 100 meter bakom mig med sin skoter.
Tanken med det arrangemanget är att ifall den som kör först råkar försvinna i någon isråk eller annat dylikt så hinner den bakre kanske slå stopp i maskin utan att plurra ned i samma hål. Och kanske rent av fiska upp kamraten som simmar i vaket.
Jag tycker att den taktiken har tjänat mig väl under åren. Rekommenderas!
Vi var faktiskt framme redan då det forfarande var lite halvskumt.
I de första pimpelhålen var det tomt, men det dröjde inte speciellt länge före vi fick se de första firrarna.
Jag fick fram en halvfin sik på 7 hg som hade bråttom att få i sig den knallorange mormyska jag darrade precis under iskanten.
Marcus fick också någon sik för att sedan få se sin första Holmöharr som hade passerat under pimpelhålet utan att bry sig om betet. Tydligen en kilosbit.
Efter att Marcus bytte till en liten Draggen i helsvart gick det bättre.
Första pimpelharren och därmed också nytt PB!
Det lite lovande tecknet var att det fanns inte alls så mycket spigg i farten. Jag tror faktiskt att de går och ställer sig så grunt de bara kan under natten och i dåliga ljusförhållanden. Det kan inte vara roligt för en liten spigg att råka bli överraskad av en hungrig storharr eller en öring utan att ha någonstans att gömma sig.
Jag började laborera med olika mormyskor och färger. Den nyutvecklade Blixten har jag inte hunnit fiska så mycket med än. Då jag filar till en ny mormyskamodell så brukar jag testa den i en genomskinlig vattenbehållare. Där syns rörelserna och balansen tydligt, men det är ändå helt annat få testa den i praktiskt fiske.
Rätt spännande också!
Jag blev hemskt nöjd. Mormyskan har ett lite agressivt gång och bra tyngd. Agnad med 2 maggotts så får man mormyskan att simma åt sidan som en balanspirk. Inte så hemskt långt, men så pass att den liknar en stressad fiskyngel.
Då jag kom fram till en variant av färg 15 så dök det upp en halvfin harr som hade gett sig fan på att få i sig en frukost i färgerna svart/gult.
Bra krokning!
Någonstans kring 09.00 slutade vi helt att se större fisk och spiggarna började välla fram lite överallt.
Så den här gången stämde teorin om att ett sjunkande vattestånd försämrar fisket.
Är det alltid så på alla ställen efter kusten?
Ska man låta bli att åka ut och fiska då vattnet är på väg ut?
Nja. Jag tror inte att det hela är så enkelt.
Men vattenståndet är en faktor som påverkar fisket. Man ska kanske anpassa fisket efter förhållanden. Söka fisken på andra platser måhända? Kanske hittar man huggvilliga fiskar vid ett grund lite längre ut? Kanske ska man fiska där det är lite djupare.
Jag tror inte att det är färdigforskat än.
På vägen hem tyckte jag att min gamla skoter gick lite konstigt och ojämnt. Typ 300 meter före hamnen i Laxögern började motorn låta illa för att sedan slockna helt.
Då jag vred på nyckeln hörde jag bara hur startmotorn klickade utan kunna få fart på motorn.
Den ville tydligen pensionera sig ...
Förnuftigt nog så hade jag slängt ned ett rep i pulkan, så genom att släppa lös variatorremmen kunde vi boxera hem pensionären utan större problem.
Redan på kvällen började jag kolla på blocket efter en ny fiskemaskin ...
210220 lasse
