Skeppsvik 200512
Det har blivit en hel del timmar i wobblerverkstaden.
Måånga ovh låånga timmar.
Det blir förstås också resultat då man lägger i en sådan överväxel som jag har gjort.
En del av resultatet kan ni som är nyfikna skåda hos Blixtsport i deras nya lokaler i Mariedal. Jag har än inte hunnit leverera dit alla wobblers än, men i af de första av mellanstorleken på 13cm. Resten av 13cm och 3 olika färger av både 9cm och 16 cm kommer att finnas där i början på nästa vecka.
Wobblern heter förstås Blixtwobblern.
Jag tycker att jag lyckades bra med designen och utförandet, men den slutgiltiga domen står öringarna för som vanligt.
Så är det alltid.
Jag trimmar in gången på alla de wobblers jag tillverkar och under åren har det blivit rätt många timmar jag hållit simskola för dem.
Med tiden har jag börjat utveckla en viss förståelse för saken.
Om någon påstår sig veta exakt hur en wobbler ska röra sig - så ljuger den jäveln.
Det här är komplicerade saker.
Men som sagt så har jag en viss hum om det hela och jag tycker att jag får wobblers att simma lite bättre för varje år.
Årets wobblers följer den trenden.
Det är lite spännande att vänta på feedback för sådant man lagt ner så mycket möda på.
Men efter att jag levererat wobblers till Blixt så kändes det som att jag behövde ta mig ut och andas luft som inte kommer via friskluftsmasken.
Lite snabbt plockade jag ihop lite meteprylar och spön och bara en stund senare satt jag i båten vid Laxögern med fören riktad mot Skeppsvik.
Och det blåste som fan... Det har gått troll i det här med blåsten och mina fisketurer.
Det tog mig faktiskt flera timmar innan jag började förstå var fisken gick. Huvudströmmen för Sävarån gav ingenting utan fisken gick i kanten på den lugnare strömmen som mynnar ut i Laxögern.
Då jag hittade rätt så fick jag ett par roliga timmar med en 13 fots matchspö. Jag fick både idar och abborrar. Abborrarna var hyggliga fiskar upp till 5 hg, men vissa av idarna var rätt stora. Jag vägde inga fiskar, men den största iden tror jag låg kring 2,5 kg.
Id!
Matchspöna är riktig roliga att drilla fisk med. De är så lätta och smäckra att man känner alla rörelser fisken gör då den försöker komma loss. Det går oftast att artbestämma fisken på sättet hur den kämpar. En id gungar spöet med mjuka rörelser och en abborre har mer aggressiva knyckar och rusningar.
Plötsligt fick jag ett försiktigt napp och vid mothugget kände jag en snabb och stark fisk som fick spötoppen att vibrera konstigt, nästan som en makrill.
Hmm?
Då jag fick fisken upp till ytan fick jag se en mört på ca 5hg. Jag tror inte att jag någonsin fått en så stor mört i trakten förut. Och den firren var inte ensam utan jag fick ett helt koppel likadana under eftermiddagen.
Fetmörtar!
Det kanske inte blev den mest minnesvärda fiskedagen/fångsten i mitt liv, men utgjorde en välbehövlig paus från wobbleriet.
Nu orkar jag jobba ett tag till ...
200514 lasse
