Bygdeå 190307
Så nu hade jag äntligen hittat ett fiskeställe hemmavid där det fanns en rimlig chans att fånga fisk.
Men sig den lycka som varar ...
Några dagar senare såg mitt fiskeställe ut på det här viset.
Äsch!
Enda isen som låg kvar var en smal remsa som redan hade
börjat spricka. Jag tordes knappt ta mig ut på den gungande
isen. Och som jag trodde så var vattnet så oroligt att
fisken var som bortblåst.
En enda liten harr gjorde ett kort studiebesök ovan isen.
Jag tycker att det blir mer och mer vanligt med harryngel i havet. Harrstammen håller kanske på att repa upp sig.
Det hoppas jag i alla fall.
Men eftersom isarna blåsts bort från mitt fiskeställe så fick det nu bli en biltur norrut.
Vädret och vattenståndet var bra. Det skulle mulna på
och börja snöa senare på dan och vattnet låg ca 2
dm ovan medelvattenstånd.
Nu borde fisken vara bra på taget.
Eller?
Jag börjar faktiskt misströsta om idén att
försöka sia om fisket i havet. En efter en blir de fina
teorierna krossade av verkligheten.
Det enda vettiga som återstår är det att man tittar in
i plastpåsen med fisk då man kommer hem efter fisketuren.
Är den välfylld så var det bra fiske ...
Som en sammanfattning kan man säga att det är så
många olika saker som påverkar fisket att det inte
går att dra några säkra slutsatser om fisket i
förväg.
Inte den här gången heller.
Det fanns en del fisk inne i viken, men jag fick en känsla att de
bara simmade undan då man borrade ett nytt pimpehål. Det
fanns en fiskare till i viken och han gick runt och borrade nya
hål lite då och då.
Då kan det vara klokt att bara ligga helt still och tyst. Har man
lite flyt så kan det simma in en firre som går att lura.
Det fungerade bra - nästan ...
Plötsligt gled det fram en sik på dryga kilot. Den missade
mormyskan vid första försöket, vände sig och och
kom sedan fram med lite bättre fart och sög i sig den lilla
Sikdroppen i orange och gult.
Vete tusan om jag väntade för länge med mothugget, men resultatet blev inte det önskade och fisken klev av.
Tyvärr hade jag inte kameran igång heller.
Dubbelt äsch.
I Sikeå hamn var fisken inte heller på taget. De få
fiskare som fanns där hade bara fått enstaka småsikar
och lakar(!). Jag fick höra det vanliga "Du skulle varit här
under helgen som var. Då var fisken verkligen på taget".
Just det.
Istället för att greja med beten borde jag kanske gå in för att utveckla en tidsmaskin.
Den enklaste vägen till bra fiske.
Nåväl.
Jag tror mig veta att om fisket är bra i någon vik så
finns fisken kvar där. De kanske inte är på taget
alltid.
Men de finns kvar.
Lite envist började jag testa olika mormyskor och olika
rörelsemönster. I och med att vattnet var ganska grumligt
började jag med färgranna mormyskor. Gult brukar funka bra.
Inte ett nafs.
De mer dämpade bruna och mörka tonerna gav lika "bra" resultat.
Inte det minsta lilla napp.
Men.
En blänkande kopparfärgad Sikdoppen S som jag fiskade med
långa pauser mellan darrningarna gav mig 5 sikar varav 2 var
faktiskt ganska fina.
Trägen vinner.
Jag obducerade sikarna hemma och kunde konstatera att de bara ätit
pyttesmå snäckor. Snäckorna var mörka och
små som sandkorn.
Det infot blev man inte mycket klokare av.
170308
Lasse