Laxtrolling i Kvarken resa 4
Äntligen fick jag hem mojängen som ska styra trollingmotorn i fortsättningen. Panther Electro Steer som jag använt mig av tidigare, har svårt att klara sig utanför ett laboratorium, den jäveln tål inte vatten.
Snacka om en värdelös produkt.
Jag skulle tydligen få en ny likadan apparat i garanti av leverantören, men jag svarade att jag inte vill förstöra fler fisketurer.
Jag skulle nog kunna mörda apparaten genom att skjuta på den med hagelbössan och sedan elda upp den i en stor brasa. Och dansa runt brasan.
Istället för det gav jag mig på mitt förråd av syrafast stålplåt med vinkelslip, borrmaskin och pinnsvets.
Och tro det eller ej, men mot kvällen satt den nya styrmojängen ordentligt fast och lydde knapparna på Trollmastern. Det följde med en kit för att styra apparaten trådlöst, men där gick gränsen för vad jag hann göra på en dag.
Installationen blev nog inte den vackraste som mänskligheten har skådat, men min utbildning i svetsning har jag fått i Handelskolan i Finland. För att vara ärlig så fanns inte svetsning i läroplanen där ...
Så det blev en "funktion före form" installation.
Styrmojängen heter Linjär ställdon och har en IP klass på 65 och går på 12 V. Hastigheten för styrarmen är 30 cm/s, slaglängd 30 cm och rörelsen överförs till utombordaren med en löstagbar arm som det sitter en kulkoppling i varje ände.
Apparaten är egentligen avsedd för att användas på jordbruksmaskiner mm., men den verkar kunna jobba bra i en båt också.
På kvällen var jag så fruktansvärt sliten att efter att jag burit in mat, vatten och bränsle in i båten så stöp jag i säng.
2 timmar senare var jag uppe och släpade båten mot hamnen.
Jo - jag vet att jag är lite galen ...
Trafik utanför Norrskär
Vid 4-tiden på morgonen tuffade jag runt mellan olika grundtoppar utanför Norrskär i jakten på lekströmming för att kunna trolla med betesfisk. Det började inte bra. Grunden närmast Norrskär var helt rena på fisk, men då jag kom till grundtoppen längs ut västerut så började ekolodet att teckna stora fiskstim.
Jag prövade först med att fånga strömming med en strömmings-häckla.
Det gick så där. Efter en kvarts ryckande med häcklan hade jag fått upp en strömming.
Så tyvärr var jag tvungen att lägga ut ett par strömmingnät. Jag är inte speciellt förtjust i nätfiske. Dessutom är nätfisket efter strömming förenad med lite speciella problem. Endera hamnar näten fel och man får ingen strömming. Eller så hamnar näten (för) rätt - och de är proppfulla med strömming. Eller fastnar det myriader snorgärs, småabborrar, simpor och andra roliga fiskarter i näten som sticker hål i fingrarna med sina taggar.
Men jag behövde betesfisk - så ...
Efter några timmars resultatlöst trolling med laxskedar letade jag rätt på det orange nätflötet jag markerat näten med och började hala upp dem.
Resultatet var perfekt!
Det hade fastnat ca 100 strömmingar samt ett par bonus-simpor i näten... Simporna stack mig i fingren förstås - men ändå!
Puh!
Kroktackel för att trolla med betesfisk
Så resten av dagen trollade jag med tacklade strömmingar i släptåg.
Utan ett endaste nafs.
Inte ett tandmärke fick jag på strömmingarna under en hel dags trolling. Och det är inte heller så roligt att försöka styra en cabinbåt i en så låg hastighet. Vinden styr båten rätt obarmhärtigt, så fastän jag nu hade en fungerande styrning på trollingmotorn så blev det hela ganska ansträngande.
Inte så kul helt enkelt.
Men på kvällen fick jag käka stekt strömming!
Fy fan så gott det är! Istället att för att använda vanligt saltat smör så saltade jag strömmingarna ett par timmar i förväg för att sedan steka dem i osaltat smör.
Osaltat smör är såååå mycket godare än den saltade.
På morgonen klev jag upp innan tuppen ens riktigt somnat kvällen innan och halade mina IsoTiura-skedar fram och tillbaka mellan grundtoppen där jag fick laxen förra gången och topparna längst västerut.
Tanken var att jag skulle uppehålla mig så mycket som möjligt i ett område som jag trodde på utan att ge mig iväg på långturer och släpa skedar i trakter där det inte går att få fisk.
Alltså - fiska så effektivt om möjligt.
Metodiskt prövade jag att följa olika djupkurvor från 20 meter och djupare. Plötsligt kom jag på att tänka att medan jag rensade näten dagen innan så driftade båten över många fiskstim där botten stupade ner mot 60 meter. Alltså en bra bit utanför själva grundområdet.
Jag svängde ut båten mot djupet och njöt av den nya FELFRIA styrningen och morgonsolen sittande på akterdäck.
Och fick plötsligt se hur en sidoparavan började rusa bakåt i en hög fart!
HUGG!
Jag fick se laxen hoppa flera gånger högt upp i luften.
Så djävla roligt!
Jag flyttade spöet i en spöhållare som jag satt fast i mitten på aktern och lät båten åka framåt i oförändrad fart. Tanken med det är att fisken får svårare att få någon löslina och att den skulle hålla sig längre bort från båten tills jag fått upp de andra betean ur vattnet och kunde börja drilla den.
En bra plan!
Fisken hoppade ett par gånger till, gjorde några rusningar, men sedan lugnade den ned sig och följde med lite snett bakom båten.
Det hela gick ganska odramatiskt till.
Jag kom ihåg problemet jag hade med håvningen förra gången, så nu stressade jag fisken till flera långrusningar i slutet av drillningen. Varje gång den började "friåka" bakom båten tvingade jag den åter upp till ytan och den svarade med att rusa iväg en bit.
Till slut så var den helt knäckt.
Då drog jag in den nära båten och slog motorn på tomgång. Båten stannade nästan helt och jag kunde enkelt få fisken att glida in i håven. Det var bara att släppa spöet och ta en ordentlig tvåhandsfattning på håvskaftet och lyfta in laxen.
Den här laxen vägde inte riktigt lika mycket som den första, men var ändå en välskapt firre på 8 kg.
Kul!
Fisken högg på en silverfärgad IsoTiura dekorerad med en gröngul tejp på ena sidan. Draget hade jag blyad ner med ett sänke på 30 gr ca 10 meter framför. Släplinelängden var 40 meter.
Ofta då man får en fisk efter att man lytt något infall man fått så tror - i alla fall jag - att jag kommit på någonting som kanske förändrar fisket till det bättre.
Så blev det inte, utan ett par dagars fiske harvande på i samma område gav inte ett hugg.
Men att få en lax är aldrig fy skam utan jag var nöjd ändå.
Sammanfattning
Så nu tänker jag sammanfatta laxtrolling i den NORRA KVARKEN ytterligare en gång. Jag har säkert fel på många sätt, men jag kan bara utgå ifrån det jag själv upplevt och listat ut.
Beten: Laxskedar är bäst. Grundfärgen ska vara silver och ha inslag av gröna och gula toner. Jag har hunnit prova fiska med wobblers och betesfisk också, men de har inte gett ett nafs. Det som talar också för fisket med skedar är att båten blir mer lättstyrd än då man fiskar med betesfisk.
Fiskemetod: Vandringslaxen går ytligt så det bästa sättet att fiska är att fiska med nerblyade skeddrag med endera pulkor eller spöparavaner. Själv tycker jag mer om att fiska med spöparavaner för att de går lugnare i vattnet och är lätta att hantera. Det är inga problem att fiska med 5 paravaner på varje sida om båten.
Djupriggar tror jag inte är något måste då man fiskar efter vandringslax. Vill man sänka ner ett par beten lite djupare funkar djupparavaner nog så bra.
De få hugg jag fått på de här resorna har kommit på skedar som jag blyat ner med sänken på 30-50 gr.
Slump eller ej - det får tiden utvisa.
Fart: Jag har fiskat 4,5 - 4,8 km i timmen. I den farten rör sig IsoTiura bäst. Använder man andra drag så får man nog ändra farten till det som de gillar bäst. Huvudsaken är nog att man håller den fart som betet rör sig bäst i.
Var ska man fiska: Tyvärr så är svaret så enkelt att det bästa fisket är vid den finska kusten. Och då kring grundtoppar med mycket bytesfisk i anslutning till djupt (50-60 meter) vatten. Det går lax överallt i Kvarken. Både strandnära, vid älvsmynningarna och längre ut. Både efter den svenska och den finska kusten.
Men det räcker inte att de finns och rör sig där. Man måste hitta laxar som fortfarande äter. Och det gör de inte överallt. Och definitivt inte i sötvatten.
Jag säger inte att det skulle vara helt omöjligt att fånga en lax var som helst i havet. Det går säkert vägen, men det som är problemet är att du måste ge fisket tid. Och mest troligt väldigt mycket tid om du fiskar på fel ställen.
I Norrskär tror jag att man i snitt måste trolla effektivt ca 30 timmar/fångad lax. Som jämförelse så är nog den motsvarande siffran ca 7 timmar i Bornholm och Simrishamn. I Pukaviken där det svenska trollingfisket föddes är snittet ca 80 timmar. Då jag deltog i en trollingtävling i Karlshamn en gång för länge sedan så summerade jag och polaren ihop resultatet till att det hade tagit över 220 timmars fiske/fångad lax i den tävlingen. Och då var det frågan om folk som tävlade i fiske! Alltså i snitt skulle det ta 5 hela arbetsveckor att fånga en laxrackare om fisket var lika uselt som det var då tävlingen gick där.
Om man fiskar på fel ställen så kommer man nog ändå att få sig en lax förr eller senare. Mest troligt myyyycket senare. Fiskar man dessutom fel så kan laxhugget dröja ytterligare litegrand. Typ några år.
Jag tror att man ska resonera så här: Laxtrolling i DEN NORRA KVARKEN är inte lika bra som i Simrishamn, Bornholm, Understen och Åland. Där är laxarna helt enkelt mer huggvilliga. Så är det bara. Lev med det.
Men det är inte omöjligt att trolla upp en lax i Kvarken heller.
Man ska bara ha rätt inställning.
Fyll båten med bränsle, mat och dryck. Släpa nerblyade trollingskedar med hjälp av paravaner i solskenet på dagarna och laga god mat i hamnen på kvällarna. Alltså i Finland. Ge fisket tid och ta det lugnt. Som på en semester.
Räkna inte med att kunna komma hem någon viss dag, för om det börjar blåsa blir du kvar i hamnen tills sjön har lagt sig igen.
Förr eller senare hugger det en lax. Och det blir hemskt glad stämning i båten!
Lasse
170619
