Laxtrolling i Norrskär resa 2
Vindarna brukar vara lugna på nätterna på sommaren. Då lägger sig förstås vågorna också. Så jag vred i startnyckeln redan vid 4 snåret i Rovågern och for iväg mot Waldersgrundet som jag tycker ser ut som ett bra område för laxfiske.
För att slippa den gnagande oron för bränsleförbrukningen monterade jag in en flödesmätare i bränsleslangen och kan nu se bränsleförbrukningen på ekolodskärmen.
Den mäter tydligen inte så små volymer som en 8 hk drar, men nu vet jag i alla fall hur mycket huvudmotorn sörplar i sig. I trollingfart drar den 3-3,5 liter och i marschfart, dvs ca 40 km i timmen, går det åt ca 23 l/timme. I grov sjö, då man inte kan dra upp båten i plan utan är tvungen att köra den i deplacementfart (12-13 km/timme), så drar båten ca 13 l\ i timmen.
En timme senare var jag framme och riktade båten mot Utgrynnan och började rigga ut laxskedar. Planen var att fiska med 3 sidoparavaner på var sida om båten och stacka 3 beten på varje djuprigg.
Alltså totalt 12 spön.
Om man tittar noga på fotot så kan man skönja ett par sidoparavaner i vattnet vänster om djupriggen
Det låter som många spön att hålla reda på, men egentligen är det ganska enkelt då man övar lite. Som allt annat här i livet.
Beten på sidoparavanerna sänkte jag lite djupare med hjäp av vanliga päronblysänken mellan 30-80 gr. Sänken öglade jag fast i linan med hjälp av en gummisnodd ca 10 meter framför betet.
Släplinelängden efter paravanen blev 40 meter. Det är svårt att veta hur djupt dragen går med olika sänken, men jag tror att det handlar om ca 1 meter med de minsta sänken till kanske 4-5 meter med de största.
Svårt att veta.
Jag hade fått ut samtliga sidoparavanerna och höll på med att rigga djupriggspön när jag hörde hur slirbromsen på ett sidoparavanspö knarrade till kort.
Det händer ganska ofta att då båten svänger för snävt eller att sidoparavanen fastnar i en våg så drar den ut lite lina från rullen.
Då är det bara att dra åt slirbromsen en aning.
När jag vände mig mot spöhållarna på targabågen för att lista ut vilken rulle som ger ifrån sig lina, så såg jag hur ett av spöna iställetför att vara böjd åt sidan pekade rakt akterut och var ordentligt böjd. Samtidigt började knarren på rullen låta mer konstant och snabbare.
?
Vad händer?
Jag vände mig åter akterut för att se efter vad som händer med paravanen, men den var borta.
??
Först då förstod jag att jag hade dragit på en fisk.
Som en ursäkt för trögheten så hade jag bara just satt på morgonkaffet, men inte ens hunnit få i mig den första koppen.
Före första koppen kaffe på morgonen är jag inte vass ...
Jag greppade spöet och kände ordentliga gungningar och en riktigt tung fisk!
Ack så svårt det är att snällt sätta spöet i spöhållaren då man äntligen dragit på en ordentlig fisk.
Men det går inte att veva upp de andra spöna med en hand och ifall man lämnar en massa linor och djupriggsvajrar kvar i aktern där man sedan ska håva upp fisken, är det bäddat för trassel och tappade fiskar.
Att håva upp en stor fisk själv är nog svårt som det är - man behöver inte höja svårighetsgraden ytterligare.
Så jag började veva upp djupriggspöna. Det gick snabbt lovar jag, men eftersom det är frågan om så många spön så tar det ändå en bra stund.
En gång hörde jag en väldans plask då jag var vänd mot hytten för att ställa ett spö i targabågen. Då jag vände mig om så hann jag fortfarande se krusningarna i vattnet - fisken hade nog hoppat helt upp i luften.
Det var synd att jag inte fick se det.
Några sekunder senare klev fisken av. Besviken vevade jag upp draget och såg att det hade fastnat några fjäll på kroken.
Mest troligt hade fisken missat draget vid hugget och kroken hade fastnat i sidan på fisken.
Fast det kan man aldrig veta med säkerhet.
Det som dock var säkert var att den inte kom upp i båten.
Laxen hade fattat tycke för den här
Platsen för fiskkontakten låg sydväst om Waldersgrundet dvs den andra fyren från vänster på fotot. På högerkanten syns Utgrynnan.
Positionen syns längs ner till vänster på fotot. Mellan Waldersgrundet och Utgrynnan finns det väldigt många grundtoppar i anslutning till en djupfåra som kommer söderifrån. Det kändes rätt att börja fisket där.
Det blev inte helt fel heller. Ett hugg är inte fy skam då det gäller laxfiske.
Den dagen bjöd inte några fler kontakter med fisk. För natten stod jag för ankare bakom Storkallan vid Utgrynnan. Tyvärr så finns det ingen hamn eller ens någon skyddad vik där. Och det är storstenigt och långgrunt. Inget vidare ställe att övernatta på. Jag vet inte om det är bättre vid själva Utgrynnan, men på sjökortet ser det inget vidare ut där heller.
Nästa dag klev jag upp redan vid 2 tiden på morgonen och fiskade av hela området vid Waldersgrundet/Odelgrundet.
Inga hugg.
Då vinden började tillta så riktade jag fören söderut och tänkte trolla mig till Norrskär genom att följa djuprännan som går hela vägen dit från Waldresgrundet.
Det gick ingen bra.
Plötsligt hittade jag mig guppande bland ordentligt höga vågor. Inte så att det kändes farligt, men allting blir så fruktansvärt svårt. Och om man skulle dra på en stor fisk och måste drilla upp den i sådana förhållanden.
Det skulle nog inte vara lätt ...
Så istället vevade jag upp alla drag och började tuffa mot Norrskär med huvudmotorn istället.
Det var ett bra beslut.
Så här såg det ut på sjön
Jag var i kontakt med Vasabon Anders Berg och han beskrev sjögången i ett SMS som "Riktiga karlavågor".
Jag håller med.
Hamnen i Norrskär var fullsmockad med trollingbåtar, så jag körde in i en skyddad vik längre norrut där jag varit förut.
Och somnade något före huvudet nådde kudden.
Enligt väderprognosen skulle det bli hårt väder. Jag hade tänkt att ta en vilodag, men på morgonen såg sjön väldigt inbjudande ut.
Jag strutade i vädergudarna och for ut i alla fall.
Och det visade sig att vara ett bra beslut!
Väst om Norrskär såg det ut på det här sättet i ekolodet. Jag tolkar det som att de stora mängderna fisk nära botten var strömming. Men det fanns mycket fisk uppe vid ytan också. Och enstaka rejält stora ekon ca 5 meter ner under båten.
Rent av väldigt mycket fisk överallt.
Det kändes hett.
Jag funderade på att skicka ettSMSs till brorsan som följde mitt laxfiske med stort intresse och skickade meddelande lite då och då.
Meddelandet skulle lyda: "Jag tror att det är nära nu". Men det kändes lite kaxigt att börja sia om några laxhugg i förväg.
Det går en lång grundrygg västerut från Norrskär. Grundryggen slutar med ett par 10 meters grundtoppar längst ut för att sedan stupa ner i djupfåran mot Waldersgrundet.
Utan att veta ett jota om laxtrolling så trodde jag på området och bestämde mig att för trolla fram och tillbaka där exakt hela dagen.
Jag fick se stora fiskstim lite varstans vid grundryggen. Då jag körde upp ovanför en grundtopp tecknade ekolodet ett mäktigt fiskstim under båten.
När jag slängde en titt mot akterdäcket, såg jag en spötopp som darrade lätt. Vad konstigt - tänkte jag, men nu hade jag fått i mig morgonkaffet och hjärnan fungerade på ett bättre sätt.
En spötopp darrar inte av sig självt! Det måste hända någonting därute.
Det som orsakade darrningen var att linan på den yttersta sidoparavanen tryckte och gled mot linan på ett annat spö.
Och paravanen var på väg rakt åt sidan med en bra fart! Och nu började rullen att skrika också.
Jag greppade spöet och kände på tyngden en lite stund och satte bort spöet i spöhållaren.
Jäklar så snabbt det går att veva med en Ambassadeur-rulle då man är motiverad. Grejerna rent av flög upp ur vattnet.
Emellanåt fick jag styra båten lite för att hålla fisken akterom båten. Flera gånger ville den simma förbi båten och det kändes inte rätt. Genom att dra på gasen och styra båten ifrån fisken fick jag den att hamna bakom aktern igen.
Jag plockade upp djuploden också. Det enda som blev kvar därute var de 3 paravanerna på högersidan om båten. De gick så långt utanför båten att jag trodde inte att de skulle ställa till med någonting.
Och äntligen fick jag börja drilla fisken.
Själva drillningen var inte speciellt dramatisk utan det hela gick lugnt och sansat till. Då jag kom åt sidoparavanen kopplade jag lös den och till slut kunde jag också slita av gummisnodden som höll fast sänket.
Då började jag känna att det skulle gå vägen!
Till slut hade jag fisken inom tio meter från båten. Ett par gånger gjorde den kortare rusningar, men den började vara ordentligt trött.
Jag tvingade den ända in till båten ett par gånger för att få den att rusa iväg och trötta ut sig än mer.
Till slut började fisken att tappa balansen och jag kunde dra den över håven som jag höll i andra handen. Fisken var så tung att jag inte orkade lyfta den med en hand utan fick släppa spöet och greppa håvskaftet med bägge händerna.
Då gick det bättre.
Jag ber om ursäkt för det dåliga fotot. En dålig fotovinkel, men tänk på att spöet står upp och sidoparavanen är den största modellen av Blackbeast dvs den är 28 cm lång.
Då får man kanske en uppfattning om hur lång fisken egentligen är. Jag mätte den aldrig, men den var nog ganska exakt en meter lång.
Vikten var 10,3 kg.
En fin fisk!
Färgen lossnade på draget, men på mitten fanns det en holografisk silverglittertejp och ena kanten på draget var lackad i en blågrön fjällmönster. Skeden var nedtyngd med en 50 gr sänke ungefär 15 meter framför den. Släplinelängden var 40 meter.
Grundryggen
Och där högg fisken
Riktigt roligt!
Då jag rensade laxen kollade jag maginnehållet. Fisken hade ett helt gäng små tobisar i magen.
Det känns inte riktigt som att en trollingsked imiterar sådant här något vidare. En wobbler eller en jigg borde ju göra ett bättre jobb?
Jag stannade kvar i området drygt ett dygn till, men det blev inga fler fiskkontakter.
Nu håller jag på med att planera en ny fisketur. Den här gången åker jag nog till Holmögadd och fiskar i trakterna kring Nordvalen.
Få se hur det går ...
Jag tog och stekte en bit lax till middagen. De är helt OK att äta, men ingen sensation.
Bättre sportfisk än matfisk.
Lasse
170608
