Laxtrolling Holmögadd-Utgrynnan

Förut har Holmögadd känts som någonting som ligger långt långt borta, bakom en besvärlig båtresa över stora vidder.
Nu när jag har tuffat runt hela Kvarken med båten kännes det som att Nordvalens fyr har flyttat sig avsevärt mycket närmare Rovågern.
Båtresan dit var en baggis ...

Den här gången var min plan att undersöka ifall det gick använda Holmögadd som utgångshamn för att fiska i "närområdet". Ochoml vädret skulle bli för hård så kunde jag åka i lä där och vänta ut vinden. Kanske kombinera laxtrolling med lite trevligt harrfiske för harrarna brukar vara rätt bra på hugget då det går lite sjö.

Väldigt fin plan!

Och den stöp på flera olika sätt ...

Den första dagen använde jag till att trolla längs efter själva grundryggen mellan Nordvalen och Utgrynnan. Jag släpade laxskedarna ett par gånger genom hela området. Jag testade köra nära grudryggen, och lite längre ut och runt de friliggande topparna i området.

Ganska öppet ...

Hela trakten var sopren på fisk. Dessutom var vattnet kallare än vid Norrskär och hade en blåare färg. Mest troligt är vattnet närmare Holmögadd/Nordvalen mer bräckt än vattnet närmare den finska kusten.
Först då jag kom i närheten av Utgrynnan steg plötsligt vattentemperaturen från 8,5°C grader till drygt 10°C.
Ekolodet började också visa mer fisk, det simmade sälar lite här och var samt jag fick se hur måsarna dök efter fisk.

En lax? Det ser ut som en stor fisk blivit skrämd av båten och dykt

Det fanns helt enkelt mer liv där.
Jag körde ett par rundor vid Utgrynnan, men huggen uteblev. Jag kunde inte stanna kvar där för att fiska för jag ville hålla fast i min urprungliga plan och forska trakterna kring Odelgrundet dagen därpå.

Så jag trollade mig sakta tillbaka mot Holmögadd i tjockan.
Sikten var nog inte mer än ett par hundra meter så jag fick sitta med ögonen fastklistrade på radarskärmen.
En bra apparat det där!

Fartygsleden genom Kvarken går mellan Nordvalens fyr och Holmögadd. Som smalast är den bara 1,5 km bred så jag trollade mig dit för att kunna passera över så snabbt som möjligt. Precis då jag vände båten mot Holmögadd så såg jag hur det dök upp ett eko på radarskärmen som kom in norrifrån. Jag räknade i huvudet att jag skulle ledigt hinna trolla mig över före den. Men lastfartygen håller rätt bra fart. Fartyget passerade mig på ca 700 meter, men fast jag försökte titta efter fick jag inte se en skymt av den.
Den hördes desto tydligare. Jag tror att de visade sitt missnöje mot att jag befann mig så nära fartygsleden genom att tuta lite extra.
Utan radar hade det där varit väldigt nervöst ...

Att köra in i hamnen vid sydpetsen av Gadden var inte så enkelt det heller. Jag har fiskat otaliga gånger efter harr utanför hamnen, men i dimman ser allting främmande ut.

Infarten till hamnen är hemskt grund och stenig, men till slut kunde jag knyta fast mig vid den fallfärdiga bryggan.

Jag gick runt i hamnen en stund och fick se några fallfärdiga kåkar och en massa gammalt militärskrot.
Inget naturskönt ställe direkt.


Internet fungerade dock bra så jag kunde kolla på nyheter och väderprognoser innan jag stöp i säng.

På morgonen då jag kokade kaffe såg jag hur det kom in en fiskare med en liten öppen plastbåt och började plumsa med nät på mina gamla harrfiskeställen.

Det var droppen.

Holmöharren är en unik fiskstam och skulle verkligen behöva värnas om. Istället nätar någon skitstövel till yrkesfiskare upp dem och säljer dem för - typ 40,-/kilot.
Jag blir deprimerad bara av tanken.

Ingen rolig morgon.

Jag fortsatte fisket enligt min plan, men det hela kändes totalt bortkastad. Det var kallt i vattnet och ingen betesfisk i lodet.

Slutligen gav jag fan i sökandet och vände båten mot Rovågern. Någonstans mitt på hållet fick jag sällskap av Kustbevakningen som följde med mig ett tag och funderade säkert på vad jag gjorde där.


Det gjorde jag med.

Så nu är det dags att ta en liten paus i laxtrollingen för att sammanställa erfarenheterna.

Jag TROR att det hela fungerar så här. Observera att jag menar inte att jag vet något med säkerhet utan att jag tror mig kunna dra vissa slutsatser av det jag erfarit hittills.
Det kan visa sig vara uppåtväggarna fel. Men ändå gör jag ett försök.
Och de här funderingar gäller NORRA KVARKEN! Och ingenting annat. Förra gången jag skrev om laxtrolling så fick jag direkt mothugg för "folk minnsann trollade och fick lax vid Svenska kusten vid Södra Kvarken".

Att jämföra Norra Kvarken med den Södra är inte som att jämföra äpplen och päron. Det är hellre som att jämföra äpplen och umplalumpa-frukten från det bortre Mongoliet.
Var snäll och bespara mig från sådant ...


Laxen vandrar norrut från sina uppväxtområden i Östersjön i syfte att tillverka nya laxar i någon älv som människorna inte förstört med kraftverksbyggen. De följer den finska kusten. Vissa nära land och andra längre ut. De firrar som vandrar nära land är väldigt svåra att lura att hugga. De vill nog bara komma fram till den väntande festen och struntar i att äta på vägen dit.
De firrar kan vi nog glömma att få på kroken.

Andra laxar vandrar lite längre ut och följer kanten på de större djupen. En del av dem har inte så bråttom utan de stannar nog till där de råkar hitta bytesfisk och fyller buken. Mest troligt hänger det beteendet ihop med salthalten i vattnet. Har de kommit in i sötvatten - så har de ätit klart.
Därför är de svåra att fånga efter den svenska kusten. Vattnet på den svenska sidan av Norra Kvarken är helt enkelt för lite salt i.
Så de firrar som simmar efter den Svenska kusten - oavsett hur många de än är - kan vi nog också glömma.

Kvar blir de firrar som bara uppehållit sig i djupare vatten och inte tappat matlusten.

Av rent praktiska skäl så begränsas fiskeställen ytterligare.
Fiskestället kan inte ligga mitt ute på havet utan man måste kunna komma i lä i händelse av att det börjar blåsa.
För det kommer det att göra emellanåt. Och då vill man inte vara kvar mitt ute någonstans - tro mig!
Och med tanke på bränsleförbrukningen så bör inte fiskestället ens ligga så hemskt långt ut från den tänkta hamnen. Jag tycker att avståndet bör inte vara mer än ett tiotal distansminuter och helst mindre. Mycket mindre.

Så laxfiskestället ska fylla följande kriterier:
- Bra hamn/skyddad vik relativt nära de större djupen
- Ett grundområde/grundrygg/grundtoppar med mycket bytesfisk vid det djupare havet.
- Vattnet där ska inte vara för bräckt

Så vad blir det för ställen kvar?
Inte mycket. Inte många.

Norrskär varifrån man kan åka ut till Utgrynnan då vädret tillåter och andan faller på.
Rönnskär med omnejd.
Snöan - och då tänker jag fisket vid Sydostbrotten. Nu har jag inte själv varit till Sydostbrotten, men jag har pratat med folk som fått lax där. Och det ser hett ut på sjökortet. Området ligger dock lååångt ute.

Ungefär så där tänker jag om laxtrolling nu. Alltså om laxtrolling i NORRA KVARKEN.
Jag är inte helt övertygad om att jag har rätt i alla punkter, men ofta måste man grunda sina beslut på väldigt dåliga underlag då det gäller fiske.
Fast förvånansvärt ofta blir det rätt ändå då man funderar på saker och ting i lugn och ro. Och jag har haft gott om lugn och ro i båten på sistone ...

Så nu tror nog de flesta att jag gråter mig till sömns hemma och försöker glömma hela laxtrollingen.

Nä. Inte riktigt.
Det här är inte färdigt än.

Här kommer ett par foton på utrustningsdetaljer.

Trådlös dödmansgrepp
Mojängen fungerar fint! Arrangemanget består av två enheter varav den ena sitter under kåpan i trollingmotorn och den andra ska hängas runt halsen. Tappar enheterna radiokontakt med varandra så bryts strömmen till utombordaren. Om jag satt i hytten med sändaren runt halsen så kunde utombordaren slockna emellanåt, så istället hänger den vid dörröppningen och jag tar på mig den då jag går ut på däck.
Hoppas den aldrig kommer till användning.


Displayen hör till en trådlös termometer. Förutom att den visar temperaturen inne i hytten så får jag veta temperaturen inne i kylskåpet och i en stor kylbag som är avsedd för eventuell fångst utan att jag behöver öppna locket och släppa in värme. Jag har med mig ett antal kylklampar som jag kan frysa in i frysfacket i kylskåpet.Tre-fyra kylklampar orkar hålla kylskåpstemperatur i kylbagen.
Klockrent!

Lasse
170608


Tillbaka