Lurøy - skärgård 28/5 - 4/6
Nu var både Johnny och jag ordentligt trötta. Johnny verkar ha haft fullt på sitt jobb och han hade ännu inte hunnit packa ihop sin fiskeutrustning några timmar före avresan som skulle ske vid 12 tiden på lördag.
Jag blev klar med en halvtimme till godo ...
Trots allt började vi rulla mot Nesna på lördageftermiddag och mot småtimmarna på söndagsmorgon hade vi båten i sjön och kunde lägga oss för en tupplur.
Vy genom vindrutan på båten
Och ungefär en timme senare började jag redan att sakna morgonkaffe ... Snacka om att jag är värdelös på att sova på en fisketur.
Fast det finns en annan anledning också. På morgonen låg havet kavlugnt och det skulle inte blåsa märkvärdigt mycket på de närmaste 2 dygnen. Sedan skulle den stora fläkten komma igång och dra upp vindstyrkan till över 10 m/s.
Och före det ville jag pröva fisket vid Træna.
Från Nesna är det ca 30 sjömil till Træna och skillnaden mellan att kunna åka med båten i plan hela vägen dit ut jämfört med att tuffa mot stora vågor är flera ljusår lång.
Både mätt i åtgång av bränsle och tid.
Så istället för att sova kryssade vi iväg i strålande solsken. Och på vägen skulle vi "bara" kolla några grundtoppar av ren nyfikenhet för att se om det fanns fisk någonstans.
Resans första fisk - en liten långa som nöp en kastpirk
Så rätt så snart kom fiskespöna fram och vi fann oss dragande upp mindre torskar i ett. Men oavsett hur roligt det än är att fiska små torskar med lätt haspelutrustning så vreds mina ögon mot bergstopparna på Træna som stack upp ur vattnet långt ut i horisonten.
Fisket är så att säga "lite bättre" därute ...
Till slut så kunde vi sluta leka med småfisken och tuffade iväg. Dyningarna var så pass långa och låga att vi kunde åka hela sträckan med båten i plan och var framme på ca 1,5 timme.
I ett par timmar orkade vi fiska vid grundtopparna söder om Træna innan tröttheten kom ikapp Johnny. Klokt nog så kröp han in under täcket i förpiken och snarkade snart så att hela båten skakade.
Jag fortsatte att fiska.
Men det gick trögt som det ofta gör då det är stilje och klarblå himmel. Så istället för att jigga på grundtopparna började jag att trolla med stora gäddwobblers. Baktanken var förstås att kolla genom alla grundtopparna med ekolodet och eventuellt hitta ett bra område inför kvällsfisket.
Det var inte svårt. Vid Djuphestens grundskalle (66°25'34.5"N 11°59'31.5"E) började jag att få hyfsade sejar på wobblers.
Alltså, det var inte frågan om några jättefiskar, men ändå av en grövre modell än den som man brukar få uppe på topparna dvs. 2-4 kg.
Och jag tyckte mig se riktigt stora ekon lite längre ner. Efter lite kaffe så kvicknade också Johnny till och vi kunde börja fiska på riktigt.
Fisket började trögt. Vi provade lite olika beten utan att riktigt få igång fisken. Enligt ekolodet fanns de där, men de var helt enkelt inte sugna på det vi erbjöd dem.
Först då jag skickade ut en stor glittrig gäddfluga med ett sänke på 200 g kom den första kontakten med en ordentlig fisk.
Sejen vägde 11 kg!
Som en sann optimist tänkte jag att jag hade hittat något som fisken skulle hugga bra på, men huggen uteblev.
Tills Johnny drog fram Cutbait Herring jiggar i guld.
Då jävlar.
Fisket ändrade karaktär helt. Vi drog upp den ena fina torsken och sejen efter varandra. Många av firrarna hade försökt svälja jiggen helt och bara lite av skallen på jiggen stack ut ur käftarna på dem.
Resans största sej - 14 kg!
Och största torsk!
Genom att montera en stingerkrok längre bak på jiggen förbättras krokningsegenskaperna avsevärt.
Men det finns en stor risk att linan till stingerkroken vrider upp beteslåset. Det hände ett par gånger för oss. Härefter blir nog beteslåsen ersatta med grova fjäderringar.
Vi kallade jiggen för "Världsmästarjiggen" till slut. Emellanåt ville man prova andra beten, men till slut så knöt man på trotjänaren igen.
På fotot ser man att den ser en aning sliten ut. Men den har ju varit med på en riktigt fest!
Angående andra utrustningsdetaljer som fungerade bra så fick tången på bilden "fem torskar av fem möjliga" av testpanelen som bestod av Johnny och mig.
Så här såg tången ut efter en veckas hård användning i Norge - inte en tillstymmelse till rostangrepp! Helt osannolikt. Tången är ca 20 cm lång och gjort i aluminium med käftar och en vass linavklippare i stål.
Riktigt bra!
På kvällen tog vi in på gästhamnen i Træna och hyrde oss en stuga för natten. Efter en torskmåltid så var jag så trött att jag somnade strax före huvudet nådde kudden.
På morgonen tog vi det lugnt. Vi hade så mycket fiskfilé i kylbagen som vi behövde, därför kändes inte så viktigt att stressa iväg till fisket.
Istället för att åka till hotspot från dagen innan for vi iväg mot grunden nordost om Træna.
Det var inte sämre fiske där direkt. Och fisken var fortfarande väldigt förjusta i "Världsmästarjiggen".
På eftermiddagen tog vi riktning mot Sleneset. Enligt väderprognosen skulle vi ha lagom vindar under halva tisdagen. Sedanskulle det dra igång hårda nordliga vindar på över 10 m/s i flera dagar.
Då ville vi inte vara kvar på Træna. Därute lär vågorna bli mäktiga då det börjar att blåsa ordentligt.
På tisdagförmiddagen började vi med att plocka upp ett gäng småsejar vid grundtoppen på positionen 66°22'53.3"N 12°36'22.7"E.
Det gick smidigt och snabbt.
Planen var att vi skulle ge oss i kast med att lura upp en hälleflundra med hjälp av en tacklad sej.
Och faktiskt så såg det ut så här efter bara en knapp halvtimmes fiske!
Jo. Vad ska man säga? Vissa gånger händer det att allt stämmer och går i lås, fisken nappar och vädret är fint.
Vi hade det faktiskt riktigt bra därute.
Perfekt krokning!
Vi var faktiskt i kontakt med hela 5 hälleflundror den första kvällen. Men de var inte speciellt bra på hugget utan tog betesfisken lite halvhjärtat och var väldigt spaka vid drillningen. Vi lyckades få upp en till hälleflundra av lite mindre format, men kvällens storing som vi uppskattade till ca 40 kg slet sig vid båtkanten.
Drillning av en bjässe!
Det var en hemskt kortfattad version av händelsen, men det svider än så mycket i fiskarsjälen att jag vill bara glömma det hela.
Förbannat #X¤X¤¤##"#"!!!
Inför nästa Norgeresa finns det bättre doningar i båten för att ta upp stora fiskar med.
Det där kommer inte att hända fler gånger.
Nåväl. Vi var nog ändå rätt så nöjda.
Den stora kulinariska upplevelsen för veckan bestod av snabbt stekta hälleflundrakinder på en uppvärmd rågbrödsskiva med stekt lök och remouladsås på.
Det var så djävulskt gott att vi föll i tårar båda två. Nästan i alla fall.
Som sagt så hade vi det bra.
Resten av veckan blåste det väl hårt. Vi gjorde våra fiskepass som pliktskyldigast, men resultatet var rätt skralt.
Tills vi hittade grundområdet vid positionen 66°20'23.6"N 12°39'59.6"E.
Jäklar också!
Fin torsk!
Man får en bättre uppfattning om storleken då man tänker på att hur liten betesfisken ser ut att vara i jämförelse.
En liten flundra på "Världsmästarjiggen"
Förutom fina torskar och ett par hälleflundror fick vi rätt så fina blekor på ca 5 kg där.
Kalas!
Blekan liknar faktiskt gös i smaken. Riktigt fin matfisk!
Inför resan hade jag båten på verkstad för lite uppgradering med en ny kyllimpa och ett nytt tändsystem. Det gjorde faktiskt susen. Huvudmotorn i båten är en AQ151, dvs en Volvo Penta. De är inte riktigt kända för att vara lättstartade, men efter att originaltändningen blev utbytt mot 123-Ignition som är ett brytarlös system så blev motorn både lättstartad och piggare. Jag fick en känsla av att bränsleförbrukningen gick ner också. Det har nog sin förklaring i det att båten gick nu upp i plan mycket lättare än förut.
Fint!
Resan gav förstås mersmak och jag har redan börjat fundera på en ny resa till flundrorna. Det fina med att åka med en lite större båt är att man slipper att hela tiden bli överspolad med vattenstänk och kan rent av koka en kopp kaffe emellanåt och värma sig i hytten.
Trevligt!
Fast nu åker jag till Finland för att fiska först. Nästa resa med start nu under helgen går till Oulujärvi som ligger mellan Uleåborg och Kajana.
Vi får väl se vad det ger.
160609
Lasse
