Havsöringsfisket

Sommaren har inte riktigt varit lämpad för havsöringsfiske. Det är väl ingen som har missat att det har blåst på rätt så bra.
Och regnat en skvätt emellanåt.

Men några fisketillfällen har det ändå blivit.

Jag har haft lite blandat kompott av folk med mig på fiske i sommar. Fiskelyckan har varit ganska skral, menvi har inte blivit helt utan fisk någon utav gångerna.

En av de trevliga människorna jag har fiskat med i sommar heter Waad. Som man direkt hör på namnet är att han inte kommer från Österbotten utan från de något sydligare trakterna.
Huvudmotorn i Rosalita är en inombordsmotor från Volvo Penta och mina kunskaper i inombordsmotorer kan jämföras med hur mycket fåren kan om vindkraftverk, så jag ville få en bedömning av motorn och om den möjligen behöver servas eller repas upp på något sätt.
Där kom Waad in. Han är en garvad mekaniker.
Hans bedömning av motorn var "att man ska inte laga sådant som inte är trasigt".
Finemang!

Efter detta tog vi en tur ut på vatten hemmavid. Efter ett tag vart jag less på öringarna i den här storleken som hade bosatt sig ute vid Tavastudden

Första havsöringen för Waad!

Vid positionen 63°47'14.2"N 20°41'6.3"E lyckades vi till slut få en fisk som började likna en havsöring

Men fisket var seeeegt ...

Några dagar senare fick jag besök av en fiskepolare från Helsingfors. På fredagkvällen for vi ut till Norrbyn och sjösatte båten där. Efter ett par timmars fiske i hårt väder kunde vi summera fångsten till en öring på kilot och vi gav helt enkelt upp försöket.

En öring på gång!

Istället krånglade vi oss in i lä i viken bakom Museet på Norrbyskär och fördrev tiden medatt flanera på muséområdet och dricka öl.
Det går att fördriva tiden sämre.
Själva modellen på det forntida sågverket på ön var riktigt fascinerande - rekommenderas varmt!

Nästa morgon såg det ut så här i Kvarken!



Jo. Vädret kan göra ganska tvära kast

Man skulle kunna trott att fisket skulle vara bra i och med att vädret slog om till det finare slaget.
Jo - fisken kanske var på hugget, men det flöt så mycket skräp i vattnet efter kulingen dagen innan, att fisket bestod av idogt vevande och putsande av beten.
Jag tror inte att wobblers fiskade längre än några få minuter åt gången.

Men ändå så lyckades vi få upp ett par, tre öringar varav en faktiskt faktiskt högg betet direkt vid nedsläppet.


Gästen med en lite finare öring

Under min semestertripp till Finland såg jag på min gästboke att en kille som heter Joel hade förgäves försökt att trolla efter havsöring vid kusten. Intressant problem!
Under åren har jag faktiskt hört om någon enstaka fiskare till som misslyckats helt med sitt havsöringsfiske, men jag har inte haft möjlighet att själv följa med och hjälpa till.
Men nu hade jag ledigt en hel vecka!

Jag bad Joel att ta med sina wobblers (som han minnsann köpt av mig!) så jag fick jag se om det var något fel på gången på dem. Vi bestämde att han skulle infinna sig tidigt på morgonen i Norrbyn och att jag skulle hämta honom därifrån. Tidigt på morgonen var den här gången kl 04.00 och för att jag överhuvudtaget skulle hinna sova under natten sjösatte jag båten redan kvällen innan.
Vädret på kvällen var hyfsat fint så jag tänkte prova att trolla en stund vid Pilhällan. De vanliga ställena var helt fisktomma, men när jag körde in i sundet vid positionen 63°31'14.7"N 19°53'56.8"E så började det faktiskt att hända saker. Först fick jag en liten öringsrackare, men när jag körde nästa vända genom sundet drog jag på en ordentligt fin fisk som hoppade flera gånger högt upp i luften - och lossnade ...
Jag skickade Joel meddelanden om fisket kontinuerligt (heh)...
Jo - jag vet att jag är en hemsk människa, men jag gillar att reta människor då det gäller fisket.

Och faktiskt så kunde jag strax skicka ett foto om drillning till Joel - medan jag höll på med att drilla upp öringen i fråga.
Fisken var ingen jätte, men den vägde nog ändå 2,5 kg.

Alla fiskar högg på en Speedy-sik (18cm) i färgen Tobis
De mindre wobblers gav inte ett hugg!

 


På morgonen hämtade jag upp Joel och vi for iväg ut i dimman. Det är lite av en utmaning att trolla utan att kunna bestämma sin position med blicken utan bara lita på plottern.
Om man släpper på koncentrationen från själva styrningen det minsta så kan man tappa riktningen helt.
Och det gjorde vi ett par gånger med besked.


Jag styrde båten direkt till sundet där jag fick firrarna några timmar tidigare, men nu var det tomt där. Och det var lika tomt på alla andra ställen också. Inte ens grundet vid Hättan gav fisk.

Jaha - det blir en sådan dag.

Hmm? Vapplan kanske?

Sagt och gjort! Vi vevade in beten och drog upp båten i plan mot Vapplan. Väl framme vid sydspetsen skickade vi ut pulkorna och några wobblers och då dimman hade lättat något och gjort navigeringen enklare så tänkte jag att det vore ett bra läge och kolla på Joels wobblers. Då jag kikade in i lådan så fick jag se en hel del wobblers, men de som Joel trodde var gjorda av mig var egentligen tillverkade i Kina åt en liten Svensk fiskegrossist. Då grossisten i fråga gått i konkurs så säljs de på nätet av en skrupelfri människa som enligt Joel fick det att låta som om det var jag som tillverkat dem eller åtminstone varit med om att utveckla dem.

Att folk orkar ...

Nåväl - jag knöt på en av hans wobblers på linan och kunde ganska enkelt att se att den inte ville hålla sig under vattenytan överhuvudtaget utan bara snurrade runt.

Någon fler förklaringar varför Joels fiske slagit slint behövde vi inte leta efter.

Fisket var inte på topp vid Vapplan heller, men till slut vid ungefärlig position 63°35'42.2"N 20°1'18.2"E  drog vi på en hygglig öring som vi lyckades att landa.

Joel med sin första havsöring!

Som högg på en Speedy-löja i färgen Tobis. Som sig bör ...

Vi fick ett par småöringar till, men fisket var inte direkt upphetsande så vi avbröt försöket.

Det som ändå var lite intressant var det faktum att det forfarande går att få öring under augusti (datumet var 7/8), men att fisket då är nog bäst vid gryning och skymning. Och att fisket vid grunt vatten inte är lika effektivt som under mitten på sommaren - tvärtom, fisken hugger hellre där det är lite djupare.

Fast det är vanskligt att dra slutsatser på ett par enstaka fisketurer med få fångade öringar.

Men det finns nog någonting där ändå.

150903
Lasse


Tillbaka