Vänern april/maj 2015
Före resan hade jag ungefär 2 veckor på mig att montera fast all utrustning på den nya trollingbåten samt att göra klar en serie av 80 st nya Speedylöjor.
Det gick, men jag hann inte att slöa mig direkt.
Det djävlades förstås också.
Båtvärmaren från Safire visade sig ha fel på kretskortet och den behövde ta en vända till fabriken innan den började fungera som den skulle.
Och styrningen till trollingmotorn visade sig vara felaktig också. Stryrningen består av två separata delar; stryrningen av fart med en servomotor som monteras under kåpan på trollingmotorn och styrningen av riktning som ska monteras på tiltröret. När jag beställde styrningen frågade jag försäljaren om mojängen skulle passa min Hondamotor.
Absolut - var svaret.
Absolut inte en chans i helvetet skulle det rätta svaret ha varit ...
Så då behövde den apparaten åka tillbaka till försäljaren som skulle ordna fram en universalstyrning som passar alla motormodeller.
Hade de en sådan på lagerhyllan må tro?
Inte riktigt utan den skulle behöva tas hem från USA.
Så under Vänernvistelsen fick jag styra båten delvis med en rorkultsförlängare från akterdäck och vid lugnt väder med drevet för stormotorn.
Det gick så där.
Jag väntar nyfiket på hur företaget i fråga har tänkt att ersätta mig för strulet de orsakat. Jag berättar sedan hur det gick för det kan vara intressant för dem som håller på med att inköpa likadan styrning - jag återkommer om detta.
Nåväl.
Jag började resan till Vänern på kvällen för att få åka i lugn och ro utan att vara i vägen för andra trafikanter. Resan gick överraskande bra. På måndagmorgon kom jag fram till Ym´s fiske i Smedjebacken där jag skulle hämta mina paravanpulkor.
Trevliga grabbar!
Motvilligt fick jag slita mig ifrån allt fiskesnack och fortsätta resan mot Spiken där jag skulle sjösätta båten.
Men den sista biten av resan var seg. Seeeeggg.
Jag var tvungen att krypa till kojs ett par gånger då jag insåg att jag var så trött att jag inte riktigt visste vart jag var på väg längre. Som tur var fanns det en varm säng i båten.
Under första natten i den fina gästhamnen i Spiken täcktes båten av rimfrost. Men jag snarkade gott vidare för i hytten höll dieselvärmaren en jämn temperatur och tack vare att värmaren blåser in upphettad luft som ska ut genom ventilerna i hytten så blir det övertryck där inne och det drar ingenstans ifrån.
Riktigt djävla bra!
Fisket däremot började inte så bra. På väderprognosen såg jag att vinden skulle tillta senare på dagen.
Och det gjorde det med besked.
Jag försökte kämpa med vågorna i lä på östra sidan av Ekenäslandet. Det gick att trolla i sidvind och i medvind. Motvind var värre.
Vid positionen 58°52'33.9"N 13°17'25.4"E hörde jag hur spöna på ena sidan av targabågen slog ihop med ett klapp och en rulle började leva om.
Fast fisk!
Men att köra båt, drilla fisk och försöka hålla sig upp på däck i en gungande båt var inte lätt. Och fisken lyckades skaka sig lös efter ca 10 minuters drillning.
Äsch!
Något senare på samma ställe fick jag ett hugg till, men fisken löste bara ut linan från utlösaren utan att fastna på krokarna.
Efter flera timmars trolling fick jag faktiskt resans första lax, men den fisken vägde bara 1,5 kg och fick återvända till spiggätandet.
Vägen tillbaka till Spiken var inte behaglig. Mellan Lurön och Kållandsön är det helt öppet utan någon lä någonstans. Och det är ganska grunt. Vågorna var ganska fina ...
Men jag tog mig över och kunde därmed konstatera att båten är riktigt sjösäker. Är sjön så där grov så får man inte upp någon nämnvärd fart, men å andra sidan tar man sig fram utan att behöva vara rädd.
Det går dock åt väldigt mycket bränsle.
I fortsättningen hade jag med mig flera dunkar med bränsle till trollingmotorn som sörplade i sig ungefär 20 liter per fiskedag (ca 12 timmar) då jag trollade i 6,5 km/h.
Det är inte mycket att bråka om.
Vattentemperaturen i sjön låg på strax över 3 grader. Det kändes för kallt så jag drog iväg på en längre expedition i förhoppningen av att hitta varmare vatten någonstans.
Men det gick inte bra. Vattnet höll ungefär samma temperatur överallt. Jag sökte kring Pålgrunden, Storebanken, Djurön, och Brommö NV. När det blev kväll så åkte jag in i lä någonstans och låg för ankare över natten för att fortsätta sökandet på morgonen och så fortsatte jag i flera dagar för att komma till Brommösundet till slut.
Där låg vattentemperaturen på strax över 5 grader.
Jag höll på att dricka kaffe och lyssna på nyheterna inne i hytten då jag såg en båt som höll på att passera mig i hög fart plötsligt slå av på farten och glo åt mitt håll.
?
Vad vill de? - hann jag tänka innan jag kom på att slänga ett blick akterut där ett av paravanspöna stod i en djup båge med en skrikande rulle.
!!!
Laxen som jag fick upp efter en rätt lång drillning var riktigt fin. Och då jag hade lovat en lax till hamnvakten i Spiken så fick fisken åka i ankarlådan i förpiken resten av sin färd.
Senare fick jag höra att hamnvakten hade vägt fisken till 9,1 kg. Jag tycker inte att fisken var riktigt så stor, men den var rätt grann.
Jag fick några laxar till på samma område med fiskar upp till 5 kg. De flesta av firrarna var eniga om att i det soliga vädret smakade Vänernskräcken bäst med sin fluogula rygg. Någon fisk högg förstås också på Kariglitter.
Dagarna gick och flöt ihop...
En dag fick jag besök från Karlstad. Morgan hade mig sig lite löja att ha som agnfisk och faktiskt den godaste rökta laxen som jag ätit på länge.
Den rökta laxen gick åt, men de frysta löjorna som vi riggade ut enligt konstens alla regler fick simma orörda i det lugna och soliga vädret.
Efter några timmar bytte vi löjorna mot wobblers och bara efter en dryg timmes fiske kunde vi bärga en lax på hela 7,6 kg som högg en Bomber som Morgan riggade ut ytligt på planerboard.
Position ca 58°44'47.6"N 13°12'36.3"E
Vi hade ytterligare ett hugg, men inga fler fiskar ville följa med hem.
Jag provade att fiska siklöja med flytnät några gånger. Det gick inte så bra. Resultatet brukade bli några få fiskar efter att jag haft i näten i flera timmar. Förmodligen borde jag haft bottengarn, men jag gillar inte stå och rensa nät från småabborre och snorgärs.
Hellre blir jag helt utan fisk.
Och det där med att åka och släpa betesfisk var totalt ointressant för jag ville ju försöka få någon ny ide´om hur en bra wobbler ska röra sig och se ut på Vänern.
Och allteftersom tiden gick började det klarna upp mer och mer. Till exempel färgerna på Vänern.
Soligt = gul rygg på wobbler
Mulet = ljusa wobblers med grön rygg
Blåsigt och mörkt väder = Blyertsgrå rygg
Storleken var inte lika lätt att säga något om. Jag släpade ofta några små wobblers i ca 8 cm längd som hade en riktigt fin gång, men det gav inte så mycket. Huggen kom på wobblers i 12 cm längd och längre. Både lax och öring.
Men här kommer det ett frågetecken.
?
Kan det vara så att en mindre wobbler imiterar en spigg och ska ha en annorlunda gång än de större wobblers som ska föreställa siklöja. Man ska kanske fiska saktare med dem.
Om jag ska gissa något så ska en liten wobbler vara tyngre och röra sig med stor och yvig, men ändå sävlig gång.
Fast hur simmar en spigg egentligen? Det blir nog att ta på sig badbyxor och snorkel och kolla saken då vattnen blir lite varmare.
Jag försökte aTT testa olika fiskesätt lite mer metodiskt.
Fiska på djupet. Fiska i mellansiktet. Fiska ytligt. Fiska sakta. Fiska i normal (norrländsk) hastighet. Fiska fort.
Det som gav absolut flest hugg och bärgade mest fiskar var att släpa wobblers utan sänke med 6,5 km/h. Dessutom får man då större fisk än de som tvättar löjor.
.
Ska man fiska sakta bör man gå över till att fiska med löja. Det ger fler hugg, men oftast mindre fisk.
.
Att fiska sakta med konstbeten är bortkastad tid.
.
Man ska inte fiska lax där det är grundare än 20 meter.
.
Man ska inte fiska öring där det är grundare än 10 meter.
.
För att lyckas med ytligt wobblersfiske i 6,5 km/h ska vattentemperaturen ligga på över 4,5º C och inte vara högre än 8º C. Den övre gränsen är jag lite mer osäker på för den grundar sig på ett par enstaka dagars fiske under min resa. Och detta gäller främst för insjölax. De rackarna verkar sky varmt vatten. Öringen är nog mer flexibel.
I soligt väder gillar laxen wobblers med fluogul rygg, annars verkar firrarna i Vänern föredra beten med mycket grönt i.
Ungefär så där.
I alla fall gäller detta på våren. Hur fisket fungerar under andra årstider har jag inte en susning om.
Efter ett par veckor fick jag sällskap av Gunnar som bilade ner till Vänern för några dagars fiske.
Vi började förstås fisket utanför Brommö där jag lyckats bäst dittills. Och fisket fortsatte ganska bra. Vi lyckades få ett antal laxar och öringar, men nu fick vi fiskarna bra mycket längre ut på sjön.
En rolig detalj var att en dag då jag höll på med ett steka korv till lunch så stack jag ut huvudet genom akterdörren och hojtade till Gunnar att han skulle dra på en lax så får vi steka den till förrätt.
Och då högg det på en lax!
Som vi fileade och stekte till innan det hade gått två röda ...
Det var en riktig kvalitetslunch.
En dag lyckades vi med konstycket att dra på fyra stora öringar i stort sett samtidigt. Firrarna vägde nog mellan 4-6 kg allihopa.
Det lär vi nog komma ihåg länge. Så djävla roligt man kan ha.
Slutligen var det dags för Kinnekulleträffen.
Vi hade klara planer om fisket och positioner med "säkra" fiskeställen kring Pålgrunden. Planen var att åka direkt på våra hotspots och snabbt dra upp några stora laxar och öringar...
Gick det bra?
Inte direkt.
Vinden var rätt hård och den började tillta. det gick helt enkelt inte att fiska där vi hade tänkt.
Då tog vi till plan B.
Fast vi hade egentligen inget plan B utan vi började harva på på måfå.
Men det märkliga var att vi ändå lyckades dra på en lax på 76 cm som kvalade in i Big fish tävlingen dag1.
Minimimåttet var nämligen 75 cm ...
Placeringen var ändå inte så märkvärdig, men vi var glada att vi fick väga in en fisk.
Nästa dag började bättre. Sjön låg lugn och överfarten till Pålgrunden gick smidigt.
Vi snurrade kring de stora fiskstimmen som vi såg på ekolodet och väntade på att klockan skulle bli 11.30 då huggperioden brukade börja.
Klockan blev 11.30 och vi stirrade stint på spötopparna. Inte en rörelse.
Klockan blev 12.30 och resultatet var väldigt lika.
Klockan blev 13.30 och inte ett napp fick vi trots att ekolodet visade att vi låg precis där det gick väldiga stim med betesfisk.
Till slut insåg vi att laxen nog skulle skippa huggperioden idag.
Jaha.
Då blev det plan B igen. Men nu hade vi faktiskt en plan B. Vi åkte till platsen där vi fick laxen dagen innan.
Men det gav ingenting, men när vi kom till ett lite grundare område drog vi på en fin öring på nästan 6 kg.
Riktigt roligt!
Vi skämtade om att tänk om vi nu med bara minuter kvar av tävlingstiden skulle dra på en stor fisk till.
Och då drog vi på en stor öring till!
Då blev det bråttom.
I väldig fart vevade jag in de andra spöna och försökte styra båten samtidigt som Gunnar drillade öringen. En gång hoppade öringen högt upp i luften alldeles intill planerboardslinan, men hamnade på rätt sida om den.
Puh.
Till slut så kunde vi håva upp fisken som vägre strax under 5 kg och hann till hamnen med några minuter tillgodo.
Öringarna gav oss faktiskt placeringen 15 av hela 72 startande lag.
På kvällen uttalades frasen "tänk om" flera gånger. Om vi bara hade struntat i laxarna vid Pålgrunden och bara kört efter öring. Vi hade nog fått ett par stycken till och lett tävlingen ledigt ...
#¤##!"#!!!
Men om kossan hade vingar skulle den flyga bland molnen ...
Inför nästa dags fiske trimmade jag in 12 stycken riktigt, riktigt vassa öringswobblers med den samma helvilda gång som den wobblern hade som gav oss öringarna. Gången kan kanske beskrivas som X-rörelse (wobblern slog lika mycket med huvudet som med stjärten) med långa pauser och omotiverade lååånga kast åt sidan.
Jo. Den såg ut som en löja med svår ADHD.
Och då Gunnar är färgblind så hade han lyckats lacka wobblern med en färgkombination som varken världen eller öringarna fått skåda förut.
Men öringarna gillade den skarpt.
Så inför dag två var vi taggade och redo. Och nu skulle vi bara fiska öring.
Morgonen började väl hyfsat. Men sedan började det blåsa. Mer och mer. Och vårt öringställe låg helt öppet mot vinden och vid grundkanten där vi fått öringarna tornade vågorna upp på ett sätt som gjorde att vi började längta hem.
Det ser snällare ut på fotot än i verkligheten ...
Efter ca en timme fick vi ett hugg av en fisk, mest troligt en storöring, som aldrig krokades riktigt tack vare att den hårda sidvinden fick linorna att bukta så pass att mothugget uteblev. Då vi kollade på wobblern så hade den små tandmärken ända från stjärten till nosen. Och då wobblern var 15 cm lång så kunde vi lista ut att den öringen var fin.
Det gick helt enkelt inte fiska där vi tänkt så vi drog in spöna och åkte till Brommösundet i stället.
Men där var det helt dött förstås ...
Resan tillbaka till hamnen var inte rolig. Vi fick åka ca 3 mil i rak motsjö.
Det gick, men det skulle vara fel att påstå att det var trevligt.
Så fisketävlingen gick så där, men vi gör nog ett nytt försök någon gång.
Efter tävlingen slog vädret om till riktigt finväder som gjorde att laxarna försvann helt. Det enda jag lyckades få var enstaka småfiskar. Jag kopplar ihop det dåliga fisket med att ytvattnet blev över 8º C. Det verkar laxen inte gilla. Gäddorna började däremot dyka upp lite här och var. Också ytligt långt ut på sjön där det var mer än 20 meter djupt.
Min fru kom lagomt till Vänern för att fira första maj med mig.
För att fira första maj körde vi till positionen där jag och Gunnar fick laxen vid Big-fish tävlingen. Jag hade fredat området i förhoppningen av att Heli skulle få dra upp en ordentlig lax. Som tur var så blåste det rätt ordentligt dagen innan och rörde om vattnet så pass att yttemperaturen låg åter kring 5º C.
Vi fick någon smålax emellanåt och för varje lax lade jag ut en waypoint.
Heli fick i alla fall några insjölaxar, fast de var inte speciellt stora ...
Till slut så hade jag en tydlig Hotspot på plottern. Ungefär här 58°43'36.4"N 13°26'38.4"E
Och mitt i den drog vi plötsligt på en fisk som började med en lång rusning och ett flertal hopp i luften.
En riktigt fin lax!
Som lyckades skaka sig lös ganska snart.
Vid gästhamnen låg det en trevlig liten restaurang med riktigt god mat. En trerätters middag där fick avsluta min Vänern-fisketur.
150517
Lasse
