Skåne 111027-30
Jaktpass i Skåne
Jag har fått jakten och fisket spolierad av en massa olika orsaker. Typ fel väder, vind, för mycket snö, för lite snö, för tjocka isar osv.
Den här gången förstördes jakten av ekollon.
?!
Boven i dramat
Jo - så här ligger det till.
I år är det speciellt gott om ek- och bokollon. Vildsvin och också hjortar och rådjur älskar dem.
Och struntar i alla godsaker folk har i sina åtlar.
Den vanligaste jaktformen där nere verkar vara vakjakt vid någon öppning i skogen där man utfodrar vilt med spannmål, majs, ärtor mm.
Åtelplats med en trädstam med tjära på. Grisarna älskar tydligen tjära!
Men ekollon drar bättre och viltet håller sig kvar i skogarna.
Och förblir oskjutna ...
Också ett problem - sockerbetor!
Synd.
Den här jakten hade Marcus och jag stora förväntningar på. Dessutom var resan ner rätt lång. Vi klev faktiskt upp redan före midnatt (!) och startade den nästan 130 mil långa bilresan ner till Kristianstad. Resan löpte väl och vi hann faktiskt med en liten jaktpass redan på torsdag kväll.
En norrlänning i Skåne.
Fast lite trötta var vi nog alla gånger. Jag väcktes flera gånger av mina egna snarkningar ...
Efter morgonens vakjaktpass gick vi igenom en stubbåker med hagelbössor i händerna.
Märklig jakt.
Man tycker att man har bra sikt över hela åkern. Och ser inga harar.
Men de finns där i alla fall.
Efter en 15 minuters promenad kunde vi summera fångsten till 3 stycken fina och feta fältharar.
Alltid nåt!
Lördagen stod för den mest spännande händelsen på hela resan. En äldre herre som jagade på marken intill där vi satt hade skjutit på en vildsvin. Enligt honom var grisen inte speciellt stor och djuret hade ramlat ihop vid skottet för att sedan resa sig och linka iväg.
Jag lovade följa med honom och försöka att hitta det skadade djuret.
Enligt beskrivningen trodde jag att grisen bara gått iväg några tiotal meter för att sedan dö av skottet.
Vid skjutplatsen kunde jag inte hitta något blod, men kanske 20 meter längre bort hittade jag ganska rejält med blodstänk.
Här hade grisen gått.
Lite längre bort hittade jag några bloddroppar till och kunde följa spåret. Det märkliga i grisens beteende var att den hade gjort väldigt tvära kast. Några gånger har jag spårat skadeskjutna älgar och de brukar gå ganska rakt framåt, men grisens spår gick i zick-zack mönster genom slyn.
Konstigt.
Jag var helt upptagen med att lösa mysteriet med spåren och plötsligt såg jag blodstänk på grenarna i en buske ganska högt upp.
Lite för högt upp.
Kanske halvvägs upp på låret för mig.
Plötsligt kändes kameran som fel utrustning i eftersöksarbetet. Grisen var nog inte riktigt så liten som skytten trodde. Och den var skadad. Kanske elak också.
Nåväl - allt gick bra på det sättet att vi aldrig hittade djuret ifråga. Blodstänken blev färre och färre för att sedan sluta helt. Förmodligen hade skytten träffat för högt och grisen fick ett köttsår ovanför ryggraden. Otrevligt för djuret förstås, men tyvärr händer sånt där emellanåt.
Spännande var det dock.
då kvällen kom tog ett annat gäng över spårandet och de hade följt grisen i 4 kilometer innan de tappade spåret.
Eftersök
Ett av syften för resan var att jag ville se hur Trulli skulle bete sig med vildsvin. Vi åkte till en vildsvinsfarm och fick lov att promenera vid hägnet med hunden i koppel.
Tiken gillade grisarna skarpt!
Grisarna var faktiskt inte speciellt imponerade utan struntade i stort sett i hunden. Jag vet inte om tiken skulle varit lika tuff mot grisarna om det inte funnits stängsel emellan.
Förmodligen inte.
Vildsvin är riktigt mäktiga djur.
Vi gav faktiskt tiken en möjlighet till jakt och släppte henne lös vid en liten skogsdunge.
Jag gick på åkern vid kanten på skogen och vår jaktvärd och Trulli gick inne i skogen. Nästan genast efter att vi startade såg jag hur en fasantupp flög upp i en ek och hunden började skälla lite trevande under trädet. Omgående skickade jag iväg en hagelsvärm mot grenen som fågeln satte sig på, men utan resultat. Förmodligen hade fasantuppen sprungit på grenen och de talrika löven i eken dolde rörelsen. Jag försökte få ögonen på fågeln, men det hela slutade med att fågeln lättade och försvann in i skogen.
Synd.
Det skulle varit roligt att skjuta en fasan för en trädskällare!
Mängden vilt i Skåne är häpnadsveckande.
Dovhjortar
Höstfärger i Skåne
Kossorna var väldigt nyfikna på jägare
På natten mellan söndag och måndag svängde jag äntligen in bilen på uppfarten hemma.
Det är väldigt långt till Skåne från Rovågern.
111113
Lasse
