Fågeljakt 111001
Vädret på lördagen gick inte av för hackor. Soligt, varmt och nästan vindstilla. Värmen var nästan besvärande på eftermiddagen. Men det brukar gå ganska bra om man inte har för bråttomt.
Och numera har jag inget bråttom i skogen för tiken är åter sig själv och söker igenom väldigt stora områden.
Och det går snabbt.
Det är rent av roligt att följa hennes arbete med Astron (GPS hundpejl). Man kan följa hennes rörelser på kartbotten och får hela tiden veta exakt var hon är och hur fort hon springer.
En människa rör sig inte speciellt snabbt i jämförelse...
Vid en myrkant fick hunden upp ett gäng orrar som vägrade att sitta kvar utan flög i riktning mot ett kalhygge ca en kilometer bort.
Sakta promenerade jag och Vesa åt det hållet i förhoppningen att hunden skulle hitta fåglarna igen.
Det gjorde hon. Efter ett par misslyckade försök hittade hon en fågel som satt fast.
Efter en dryg ansmygning låg jag vid kanten på ett hygge kikande genom kikarsiktet på min gamla .243.
Hunden stod vid en skogsholme på en kulle mitt ute på kalhygget.
Ingen fågel.
Men hunden lät tvärsäker på sin sak.
Jag flyttade mig några meter åt sidan och fick se skogsholmen från en lite annan vinkel.
Och där satt den.
En fin orrtupp satt högt uppe i en torraka som stod en bit bakom skogsholmen. Avståndsmätaren visade ca 200 meter till skogsholmen och jag uppskattade att trädet fågeln satt i var 20- 30 meter bakom den.
Det ska gå.
Jag har skjutit in bössan så att den slår prick på 190 meter och enligt minneslappen jag klistrat fast i bösskolven skulle den droppa ca 7,5 cm till 230 meter.
Och det var vindstilla.
Då korset vilade stadigt precis vid ovankanten på fågeln lät jag skottet gå.
Fågeln stöp rätt ner utan att ens öppna vingarna.
Fågel nummer två för hösten.
En riktigt fin orrtupp!
111003
Lasse
