Sjöfågeljakt 101002
Vissa gånger stämmer bara allting. Vädret slår om från det gråtrista höstmörkerruskregneländet till nästan vindstilla solsken med den klara höstluften som får löven i träden att dekorera skogen med en väldig färgprakt.
Om viltet därutöver går till som de gjorde igår, så hamnar dagen i minnesarkivet i lådan märkt med etiketten "De fina dagarna".
Det kan jag leva med.
Den här gången var vi tre stycken jägare med två hundar som skulle jaga sjöfågel vid en sjö i inlandet. Pål och jag satt på pass på var sin sida om sundet där sjön är som smalast. Marcus skulle agera drevkarl och få fart på fåglarna genom att ro runt på sjön.
Efter att jag hade ringt och gett klarsignal till honom, styrde han ut mot bortre ändan av sjön där det syntes en hel del sjöfågel.
Plötsligt fanns det fågel praktiskt taget överallt på himlen. Och alla de sorter. De flesta fåglar tog höjd direkt som de fåglar som har blivit jagade tidigare brukar göra.
Men inte alla.
Plötsligt såg jag ett gäng kanadagäss som styrde mot våra pass. Fåglarna flög kanske 20 meter högt så det skulle gå att nå dem med hagelskott. Tyvärr valde fåglarna att passera på fel sida om ön där Pål satt på pass och gick förbi mig på alldeles för långt håll.
Synd.
De flesta änder höll så hög höjd att det kändes meningslöst att öppna eld. Jag råkade slänga en blick åt det hållet dit gässen flög och fick se en vit svan med 5 gråa svanungar efter sig.
Trodde jag.
Då fåglarna kom närmare såg jag att det egentligen var 5 kanadagäss som hade slagit följe med en svan.
Och de styrde rätt mot mig.
Då de första fåglarna hade passerat mig fick jag den näst sista fågeln som flög något vid sidan om gruppen på kornet. Första skottet hamnade för långt bak. Vid nästa skott ökade jag framförhållningen något och då jag tryckte av såg jag hur fågeln tappade greppet om luften och rasade ner från skyn. På vägen ner fick fågeln ytterligare en hagelsvärm på sig från halvautomaten.
Sedan slog fågeln ner i vattnet med ett våldsamt plask och slog vilt med vingarna i vassen. Jag var rädd för att den skulle kvickna till och gömma sig så jag sköt ytterligare ett skott som fick fågelnatt lugna ner sig.
Därmed var dagen räddad.
Fast inte över.
Som pricken på i:et fick Marcus också skjuta en kanadick och efter att gästen
Pål fick skjuta sig en gräsand så var vi väldigt nöjda med dagen.
På eftermiddagen bröt vi jakten.
På väg till bilen genade jag genom ett litet parti lövskog. Efter bara några tiotals meter in i skogen flög det upp en morkulla som jag rätt enkelt kunde fälla. Några tiotals meter senare flög det upp två järpar som jag också fick ner.
Medan vi njöt av jakten hade frugan fixat tillbehören till framtida fågelmiddagar i form av 25 liter trattkantareller.
Vissa dagar stämmer bara allting.
101003
Lasse
