Norrbotten 100903-05
Då fick jag uppdraget att slutföra husköpet i Norrbotten. Åka så långt utan att ge lite tid för jakt var ju helt otänkbart så jag slängde med lite utrustning för ett par tältnätter, bössan, ryggsäcken och hunden i bilen och tuffade iväg. Fredagen gick åt att fråga sig runt om jaktmöjligheter, men 05.00 på lördagmorgon hade jag krängt på mig ryggsäcken och släppt hunden och började traska iväg. På främmande marker är det inte speciellt lätt att hitta vilt, men tacka vet jag hunden. Bara efter ett litet tag började det hända saker. Det hördes kacklande, vingslag och hundskall från lite varierande riktningar, men inte en fågel satt fast. Först vid 10 tiden såg jag hur en tjäderhöna lyfte några tiotals meter framför hunden. Hunden skällde ett par skall och försvann efter fågeln.
Kanske 30 sekunder senare hördes ett fast ståndskall!
Jag väntade lungt ett par minuter, för jag har lärt mig att om fågeln sitter kvar över två minuter så kommer den oftast sitta kvar ett bra tag.
Dessutom får hunden lite träning.
Så småningom började jag närma mig ståndskallet som hördes från rätt risig och tät ugnskog. Efter en tids krypande och ålande såg jag hunden tydligt och genom att titta efter vilket håll hon skällde på, fick jag et hum om i vilket träd och hur högt upp i trädet fågeln satt.
Och där satt hönan på en gren rätt högt upp i en gles tall. Avståndet till fågeln var inte mer än ca 30 meter så jag kunde enkelt fälla ner den med ett hagelskott från kombin.
Och fågeln blev den 30:e fågeln för tiken.
Riktigt roligt.
Något senare gick vi på en bonusfångst i form av en mård som hunden drev upp i en gles liten tall som egentligen hade grenar bara runt själva toppen. Ett klart misstag. Innan mården ens riktigt hade hunnit högst upp i tallen hade jag redan fått den på kornet.
Sekunderna efter hade jag en väldigt glad hund som tuggade på en mård.
Imorgon bär det iväg mot nya jaktäventyr.
100905 Lasse
