Storuman 100513-14
Strax efter klockan 4 på på torsdagmorgon satt jag redan ute på isen i Ankarsund. Jag hade räknat med att det skulle bli en ordentligt varm dag och klätt mig därefter.
Ett misstag.
Det blåste en frisk nordvästlig vind och det var ett par minusgrader. Riktigt kallt alltså. Efter bara några minuter fick jag ett tungt napp och linan small av direkt vid mothugget.
?
Jag hade vevat på en ny färsk lina på rullen så det var definitivt inget fel på den. Egentligen finns det bara en förklaring.
En gäddjävel.
Jag lyckades få upp några småfirrar, men fisket var trögt. Nåväl - fisket brukar komma igång först vid niotiden på morgonen. Så småningom kom det några fler fiskare ut på isen, men de lyckades inte bättre med fisket än jag.
Mina jaktkompisar Markus och Kari från det gamla hemlandet hade också bilat ner till Ankarsund. Deras bilresa var lite drygare än min och de var faktiskt framme först på morgontimmarna, men ivriga fiskare som de är, så satt de ute på isen redan vid åttatiden. Markus tonårsdotter hade inte lika lätt att slita sig upp ur sängen.
Ungdomarna är duktiga på att sova.
Men fisket ville inte lossna. För att se ifall fisken kanske gick någonstans i mellanskiktet istället för att hålla sig nära botten, så skickade jag ner undervattenskameran. Jag var helt säker på att få se de sedvanliga enorma stimmen med sikar och rödingar, men icket. Jag stirrade misstroget i kameraskärmen säkert en kvart utan att se en enda fisk.
Det kan vara en förklaring till varför vi inte fick något.
Finns det ingen fisk så blir det lite svårt att fånga dem...
Jaha - vad gör vi nu?
Kari och Markus hade släpat med sig en trollingbåt i förhoppning om att kanske kunna köra något trollingpass.
Det kanske vore nåt.
Efter en snabb lunch packade vi oss in i bilen och styrde mot Slussfors. Jag hade anat att sjösättningen kunde bli ett problem.
Det blev det också. Efter ett tags letande gav vi upp. Storuman är reglerad och vattenståndet i vår är nog ovanligt låg så de ställen där vi tidigare hade sjösatt båten låg långt från vattnet.
Vid bron uppströms fiskodlingen såg vi en liten klunga med folk som satt och pimplade. Fast det var rätt långt från vägen så tyckte jag att jag såg dem dra upp någon fisk emellanåt.
En stund senare satt vi där också. Det var ordentligt djupt på platsen, 17-18 meter. Det tog ett tag innan vi började få kläm på fisket där. Fiskarna var väldigt försiktiga och det stora djupet gjorde att det vanliga mothuggen inte fäste kroken riktigt utan många firrar slet sig på vägen upp.
Den här gången var det Kari som lyckades bäst med fisket och drog upp fina sikar lite då och då.
Och sedan fick han den här...
Den enorma siken vägde hela 3250g.
Vilken fisk!
Draggen ser väldigt liten ut den här gången.
Nästa morgon vaknade vi till ljudet av regndroppar på stugtaket. Det kändes som att det inte var så bråttomt ut.
Vid åttatiden hade regnet äntligen gett sig och vi satt ute på samma ställe som dagen innan.
Det fisket vi hade på morgonen var nog det värsta jag har varit med om på länge. Uppskattningsvis tog det ca 30 minuter innan jag kom ner till botten med myshkan utan att ha fått på någon fisk. Fisken högg verkligen aggressivt och de fanns på alla djup.
Fisket med en blänke var absolut effektivare än rent myshkafiske för blänket gjorde fisket lite snabbare och den lockade de huggvilliga firrarna från längre håll. Fisket höll i sig i ungefär 2 timmar och började sedan att avta för att sedan helt sluta på eftermiddagen.
Drillning
På morgonen fick vi mest röding i vikter mellan 0,5-1 kg. Största siken vägde 2,1 kg.
Det hela blev till ett fantastiskt avslut för en riktigt trög pimpelsäsong.
Jag kan tänka mig att det är flera stycken som vill veta vars det där var någonstans.
Varsågod.
N65º25.446´ E016º10.029´
100517 Lasse
