Landön 100115-17
Hundparningsförsöket gick förstås lika bra som förra gången.
Dvs. inte alls. Jag törs inte riktigt ens gissa vad som är problemet. Resultatet blir nog tyvärr att det inte kommer att vimla av glada hundvalpar till våren 2010 heller.
Tråkigt.
Nåväl - på torsdagmorgonen fyllde jag bilen med en massa fiskeprylar, extra kläder, hundar mm. och tog riktning mot Jämtland. Täckhunden som jag hade lånat blev synbart glad, då den fick träffa matte och husse igen. Matte och husse var nog glada de också.
Vi kom överens om att jag låter veterinären undersöka tiken och ifall det inte är något fel på henne, så fortsätter vi övningarna vid hennes nästa löp.
Skammen den som ger sig.
På kvällen anlände jag till Landön, där ett gäng Umebor redan hade installerat sig i "stugan". Stugan är nog ett lite missvisande benämning. Egentligen var det fråga om en lägenhet med 2 rok med alla modernigheter. Det fanns t o m tvättmaskin och torktumlare.
Nästan lyxigt boende med tanke på att det är fråga om en fisketur.
På morgonen startade vi i god tid för att vara på plats vid gryningen. Det var fortfarande mörkt då vi vandrade ut på isen. Det man såg där ute var en massa ljus och en hel rad med tält.
Tält?
Senare förstod vi att det var ett helt gäng från Estland som hade slagit upp sina tält i "korvkön" och pimplade där inne tydligen nästan dygnet runt.
Egentligen tycker jag att det var rätt bra tänkt för det var riktigt kallt (-20° C) och rätt blåsigt. Att sitta inne i tältet med någon värmekälla i närheten skulle nog vara rätt trevligt. Förmodligen skulle man nog också fiska bättre. Då man fryser som en hund brukar man inte vara så aktiv med att byta agn och beten. Följaktligen fiskar man sämre.
Medan det ljusnade dök det upp fler och fler pimplare. Till slut var det rätt fullbemannat i korvkön, men det hände inte så mycket under isen. Det kom upp någon småröding lite här och var, men det var glest mellan dem. Vi bytte plats några gånger, men resultatet uteblev. Vi fick höra att fisket hade varit riktigt bra ända tills den 12 januari, men sedan hade det blivit trögt.
Jaha.
Det här känns bekant.
Bredvid oss stod en tjej som fick någon fisk emellanåt med sin utlagda pimpelspö. Inga jättefirrar men hyggliga rödingar från 5 hg till ett kilo.
Jag var lite nyfiken på hur och vad hon hade riggat med. Tacklet bestod av en grön blinkpirk med en liten gröngul myshka längst ner med ett par upphängarflugor emellan. Totallängden på hela tacklet var ungefär en meter. Den första tanken var att det hela liknade en makrillhäckla.
Ungefär så här såg det ut.
Efter ett tag hade vi också knutit oss motsvarande "rödinghäcklor" , men resultatet uteblev. Hon drog dock någon fisk emellanåt.
?!
Så småningom kom det fram att hon hade fiskat väldigt mycket i Landön. Uppenbarligen hade hon kommit på någonting som inte var så lätt att genomskåda. Eller så var det kanske platsen som var avgörande?
Vi blev inte helt utan fisk vi heller, men fångsten var tämligen skral.
Nästa morgon var vi ute på isen ännu tidigare. Morgonen var fin, men rejält kall ( -25° C).
Tyvärr hade nog fler än vi tänkt likadant som vi och då vi kom fram till de hål som hade varit mest fångstgivande dagen innan, satte det redan en klunga människor där.
Såvitt jag kunde bedöma så fick de ändå inte så mycket fisk.
Vi provade att leta oss lite längre ut. Fiskelyckan var dock väldigt likt dagen innan, dvs. några smårödingar och en godkänt firre på 1650 gr som en av gänget lyckades dra upp. Vi fick dock höra att folk fick rätt mycket småröding längre ut, typ 3-400 meter utanför odlingen.
Landöröding
Den mest fångstgivande fiskemetoden var solklart utlägg med "rödinghäcklan".
På kvällen tog jag ett par av rödingarna vi fick under dagen och lagade en pasta med gräddsås av dem. Både såsen och kocken fick en liten skvätt whisky i sig.
Inte dumt.
På söndagmorgon hade vädret slagit om. Temperaturen låg på -6° C och det blåste sydliga vindar.
Nu borde fisket vända till det bättre.
Nä.
Om möjligt var fisket ännu trögare än dagen innan. Vid elvatiden hade jag fått nog och packade ihop utrustningen och startade hemresan.
Vill de inte, så vill de inte.
Sammanfattning:
Det som verkar gälla på Landön är att fisket är bäst från premiären (den 1 januari) och ett par veckor framåt. Sedan blir det trögt. På våren kommer det en ny topp, men det gäller att pricka in rätt dag för då är fisket väldigt ojämnt. Är fisket trögt på sjön, är utlägg med små myshkor och flugor den rätta metoden. På ekolodet såg vi rätt mycket fisk gå närmare botten, men vi fick ingen fisk där. De flesta firrar som är på hugget går kring 5 meter under isen.
100119 Lasse
